Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 Anton Blanck
marker. Hon har inte ens tillräckliga gåvor för att tacka
Gyllenborg på ett värdigt och tillbörligt sätt:
Med hvilket fruktlöst hufvudbråk
I nitet at sin känsla lyda
Hon söka skall en ton, ett språk,
För at en tacksam vördnad tyda.
Sena tiders barn, som beundra fru Lenngrens genialt lätt funna
ton och språk, ha haft svårt att förstå, att det kunde finnas någon
verklig känsla av osäkerhet hos henne just i detta ögonblicket.
Det är sant, att vi nog se åtskilligt av självkänslan under skämtet,
men att dikten också tyder på ett för fru Lenngren förbryllande
problem, framgår ganska tydligt genom de följande veckornas
poetiska händelser.
Gyllenborgs "Ode" och fru Lenngrens "Dröm", vilken senare
upplästes i Svenska akademien av Leopold den 8 eller 11 januari
1798, trycktes båda i "Läsning i Blandade Ämnen" nr 9 och 10.
Det var första och enda gången en dikt av fru Lenngren
publicerades med utsatt namn under hennes livstid. Den 28 mars
annonseras häftet första gången i StockholmsPosten. Sex dagar
tidigare hade fru Lenngren skrivit ett brev till Leopold (S. Skr. II,
s. 464), vilket nästan uteslutande handlar om dikten till Betti.
Brevet är högst självironiskt och poängterat och icke fullt
begripligt utan det förlorade brev av Leopold, på vilket det är ett svar.
Så mycket framgår dock säkert, att Leopold på något sätt brytt
henne för dikten. Det förefaller också ytterst sannolikt, att
Leopold haft djärvheten att rent av föreslå någon liten ändring,
ty fru Lenngren skriver: "Sådan hon nu är, och med det namn
hon en gång fått [fru L. hade själv skämtsamt proponerat att
flickan bort heta Ingeborg, i analogi med den gamle pekoralisten
Liljestråles Ingemund] skall hon väl innan kort i all blygsamhet
framträda i stora världen
Som en tärna gauche och ny,
Från Provinsen arriverad,
Simpelt klädd — med solbränd hy,
Menlös upsyn, tät ficmi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
