Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lenngren 61
Fromt och sedigt educerad;
Uti sällskap brydd och skrämd,
Hastigt första da’n Lorgnerad
Och den andra mer ej nämnd.
Mor och dotter recommendera sig i herr E. Secreterarns Indulganee".
Den sannolikaste tolkningen synes mig vara, att Leopold velat, som
så många efterföljande kritici, opponera sig mot det alltför ovittra
i dikten. Fru Lenngren svarar med att hennes tärna skall vara
gauche och landsortsaktig. Med detta försvarar hon, ganska varmt
trots ironien, sin egen livsfilosofi. "Några ord" frambär i samma
gäckande form som "Dröm" hennes kvinnlighetsfilosofi. Dikten
varierar, fortfarande novellistiskt, hennes svar till Gyllenborg.
Temat är detsamma, och utgångspunkten är fortfarande hennes
instinktiva avsky och kvinnliga blyghet för att bli dragen in i
offentligheten. "Fruntimmer, som syntes vilja bilda sig efter det andra
könet, voro för henne motbjudande", säger Rosenstein. Warburg
har redan antytt sammanhanget mellan "Några ord" och händelsen
vid akademiens högtidssammanträde. Brevet till Leopold synes
bestyrka detta. Att Betti-dikten publicerades så snart (25 april) efter
det häftet’ av "Läsningen" utkommit, tyder också på att hon vill
ge ett ännu klarare besked.
Om detta försök att rekonstruera händelseförloppet är riktigt,
så förstår man också bättre den svensk-akademiska traditionen om
"Några ord". Rosenstein, som är auktoriteten par préférence ifråga
om fru Lenngren, skriver uttryckligen iföretalet: "Råden till Betti
teckna med sanning hennes tänkesätt och voro hennes egen lefnads
regel". Om Rosenstein varit medveten om diktens karaktär av
självförsvar främst gentemot akademien, så förklaras dessa ord
liksom diktens placering i spetsen för "Skaldeförsöken" på ett mycket
naturligt sätt. Man ville genom detta även efter döden respektera
hennes anspråkslöshet. Leopold, som hade en annan mening om diktens
värde, opponerade sig mot redaktionen och hade önskat samlingen
inledd av "Invocation". Ljunggren, som i så hög grad vårdade
just de akademiska traditionerna inom den svenska
litteratuhisto-rien, upptog Rosensteins mening, och det är också han som kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
