Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 15
ville göra vad som helst för dig.» Med ett plötsligt omslag i
stämningen utbrast Stagnelius hånfullt: »’Verkligen, du skulle vilja göra
vad som helst för mig?’ Sårad svarade hon: ’Du skall inte håna,
Erik Johan, utan sätt mig på prov!’ ’Det har du rätt i’, svarade
Stagnelius. ’Vad vill du då jag skall göra?’ frågade hon. Han
svarade: ’Gå ned i källaren, tag en storsill ur tunnan, vattna inte
ur den, utan ät den hel och hållen som den är, med både huvud
och stjärt — för min skull.’» Enligt samma källa var Stagnelius
»kär i mamsell Wimmerstedt och hon åter i en annan».
Hela scenen, så oefterhärmligt åskådligt berättad, gör intryck
av att Stagnelius burit sin ensamhetskänsla som ett hemligt sår
och att han dolde sin ömtålighet under masken av hånfull
överlägsenhet. Kanske (jag säger blott kanske) berodde hans plötsliga
omslag på att han erinrade sig en liknande situation, som slutat
snöpligt, en situation, som han skildrar i Afsked till Lifvet. 1 alla
händelser får man här en helt annan bild av Stagnelius än av en
renodlad erotoman.
Har nu Stagnelius varit förälskad i sina tidigaste ungdomsår
och under sin sista tid, så frågar man sig. varför han ej på några
villkor skulle kunna ha varit gripen av den stora passionen under
mellantiden i Stockholm.
Det saknas ej heller i Stagnelii diktning exempel på att han
drömt om ett troget liv vid en kvinnas, vid Amandas sida. I
Mina önskningar (I: 133—135) fantiserar han om ett troget samliv
med Amanda i ett borgerligt Arkadien.
Så gladt vi skulle banan vandra
Tills dödens natt sitt töcken gjöt,
Vi hade lefvat med hvarandra,
Vi dogo i hvarannans sköt.
En brudsäng, trygg för alla skiften
Vårt mängda stoft i jorden fann,
Och tvänne lindar öfver griften
Symboliskt famnade hvarann.
Situationerna i denna husliga rokokoidyll verka ju artificiellt
litterära, och poemet är en typisk Gessneriad (se Bööks
kommentar, s. 29), men man får dock intrycket, att den unge poetens
gymnasist svärmerier ha ett bestämt föremål.
I slutstrofen, som höjer dikten över pastischens och bagatellens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
