Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson: Naturbegreppet hos Boileau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Albert Nilsson
Que me sert en effet qu’un admirateur fade
Vante mon embonpoint, si je me sens målade.
Si dans cet instant même un feu séditieux
Fait bouillonner mon sang et pétiller mes yeux?
Bien n}est beau que le vrai: le vrai seul est aimable.
Il doit regnér partout, et même dans la fable:
De tout fiction 1’adroite fausseté
Ne tend qu’à faire aux yeux briller la vérité.
Boileau spörjer vidare vad orsaken är till att hans verser bli
lästa i provinsen, uppsökas av folket och vinna tillträde till hovet.
Det beror inte på deras rent artistiska, utan på deras moraliska
värde —> icke därpå att de äro välljudande, att form och innehåll
svara mot varandra och att cesuren regelbundet iakttages.
Mais c’est qu’en eux le vrai, du mensonge vainqueur,
Partout se montre aux yeux, et va saisir le coeur;
Que le bien et le mal y sont prisés au juste,
Que jamais un faquin n’y tint un rang auguste,
Et que mon coeur, toujours conduisant mon esprit,
Ne dit rien aux lecteurs qu’à soi-même il n’ait dit.
Men, tillfogar Boileau för att skydda sig mot anklagelse för
självberöm — kanske han bedrar sig själv? Det finns icke en så
rätlinjig karaktär att den icke stundom offrar åt bedrägeri och
falskhet; man anlägger jämt mask och, övergivande naturen (quittant
la nature), fruktar man att visa sina egna drag. Därigenom
misshagar ofta den mest ärlige (le plus sincère). Endast sällan vågar
en person vara sig själv. Betrakta t. ex. denne efterhängsne, som
alla undvika. Han saknar icke begåvning, men ehuru dyster och
tung till sin läggning, anser han det vara en plikt att uppträda
glad, och han misshagar helt enkelt därför att han vill behaga
allt för mycket.
La simplicité plait sans étude et sans art.
Tout charme en un enfant dont la langue sans färd,
A peine du filet encore debarrassé,
Sait d’un air innocent bégayer sa pensée.
Le faux est toujours fade, ennuyeux, languissant,
Mais la nature est vraie et d’abord ön la sent;
C’est elie seule en tout qu’on admire et qu’on aime.
Un esprit né chagrin platt par son chagrin même.
Chacun pris dans son air est agréable en soi:
Ce n’est que Tair d’autrui qui peut déplaire en moi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
