Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens ö» 99
det orientaliska är det förra det vidare som innefattar det senare.
Romantiken var ju på sitt vis en exotik och orienten en väldig
provins i den krets av främmande kulturer, mot hvilken den vände
sin erövringshåg. Historiskt kan man fixera utgångspunkten för
den rörelse, det här i huvudsak gäller, till Frankrike vid 1600-talets
slut.1 Då en författare i Svensk Litteraturtidning 1815 i en
anmälan överblickar de orientaliska studiernas utvecklingsgång i
Europa, nämner han först Herbelofs namn.2 Och detta med all rätt.
Ty den franske orientalistens Bibliothèque orientale — utgivet av
Galland 1697 — blev för hela 1700-talet och ännu för det
begynnande 1800-talet det stora, beständigt rådfrågade uppslagsverket
om österlandets förhållanden med en rikedom på encyklopedisk
vetande som blott få böcker. Endast några år senare kom den
största uppenbarelse av orientens diktande fantasi som någonsin
skänkts västerlandet med Gallands, ändock så förfranskade tolkning
av Tusen och en natt (1704—1708). Verkets framgång blev
oerhörd, fortsättningar och imitationer följde snabbt i mängd. Endast
ett fåtal av dessa gick tillbaka till något österländskt original, de
allra nesta voro, trots försäkringar om motsatsen, ytligt
pastiche-rande imitationer. Nästan samtidigt härmed, samma år som
Herbelofs Bibliothèque orientale utkom, sågo Perraults Contes de ma
mère Voye (1697) dagen, och tvenne nya genrer, den orientaliska
berättelsen och fesagan, båda i viss mån uttryck för en reaktion
mot klassicismen, hade därmed skapats för att sedan under hela
det kommande seklet ömsesidigt påverka varandra eller
sammansmälta.
Redan flera årtionden före denna tidpunkt kommo de stora,
mera modernt hållna resebeskrivningarna från olika asiatiska länder,
särskilt Persien. Olearius och Mandelslo skildrade sina färder,
Bernier, Tavernier och Chardin publicerade sina orientaliska resor.
Reseskildringen får för hela 1700-talet en oerhörd betydelse: den
vidgar synkretsen mot andra kulturer och människor än Europas,
den giver i sin början »les premieres curiosités et les plus anciennes
connaissances»3 och räcker i fortsättningen skilda forskningsgrenar
1 Jämför följande arbeten: P. Martino, UOrient dans la Iittérature française
au XVIIe et au XVIIIe siècle. Paris 1906. M. P. Conant, The oriental Tale
in England in the eighteenth Century. New York 1908. A. Remy, The influence
of India and Persia ön the poetry of Germany. New York 1901.
2 Nr 20, 20 maj 1815. Med aÜ sannolikhet är artikeln av Palmblad.
3 Martino, a. a. s. 75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
