Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manna Samfund 77
sin andliga erövring* och sin känsla. Inbördes ett brödraförbund,
vore de icke längre blott människor utan även mänsklighet, i det de
gått ut ur sig själva.
Det anförda stycket ur Om det Hela ansluter både i andan
och i enskildheter till denna Schleiermachers åskådning. Om man
vill påvisa några av likheterna, så kan först anmärkas, att det har sin
utgångspunkt i dennes definition av religionen som »die einzige und
geschworne Eeindin aller Pedanterie und aller Einseitigkeit» (a. st. s.
66), en bestämning, som också varit av betydelse för Almquists senare
framställda humorteori. Obegränsad tolerans gent emot andra
uppfattningar och oinskränkt frihet för den enskilde individen äro
karakteristiska drag för den tyske romantikerns religiöst innerliga
samfund, Almquist utdömer all »inqvisition», all »clientism» ete,
då det gäller »universalstudiet». Då den senare vidare betecknar detta
studium såsom »det ömsesidiga vänliga Meddelandet, och det fria
{såsom mellan likar — det vi alle äro inför Universum) Mottagandet
af åsigter», upptar han en av de mest kända idéföljderna i
religionstalen, förkastandet av kyrkans ensidiga meddelande genom prästerna,
vilket ledde till religiös passivitet för lekmännen och därför borde
ersättas med ett ömsesidigt. Det rätta beroendet, slutar det
refererade stycket, vore av inre art, andens, tillgivenhetens, där den
religiöst mera högtstående är väckare och ledare, i sista hand
säkerligen menad som Schleiermachers religiösa heros, »medlaren».
Det torde vara överflödigt att mera i detalj utveckla sambandet
mellan denna religionstalens uppfattning och MannaSamfunds.
Vad beträffar den almquistska kretsens allmänna idéåskådning,
så har denna i korthet sammanfattats av Hazelius. Det är från
den tid, då man funnit, att lärofaderns satser hade en esoterisk
karaktär och icke oavkortade kunde meddelas profanum vulgus. I
•ett brev till Öfverberg den 1 sept. 1823 lämnar uttolkaren
förhåll-ningsorder, hur mycket man inför hopen kunde blotta av de idéer,
som de »helig hålla» och som utgjorde deras levnads fröjd. Han
finner, att populärt uttryckt vore det allmänna resultatet av deras
teorier följande: »att wi fast tro på ett Lif efter Detta». Han
fortsätter: »Andra tala om en odödlighet. Wi tro på den. Göra
den till detta vårt Lifs princip. Deducera derutur alla allmänna
och enskildta förhållanden. — Denna tro är den som hufvudsakl.
skiljer oss från andra. Allt annat är smågnabb i jemförelse här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
