Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man naSamf und 7 9
som Hazelius här åsyftar och vars realisering i den jordiska
existensen för honom ter sig som en rousseauansk naturidyll. Det
tecknade ideallivet skall vara ett förstadium till evigheten: »mot
Solen — mot Solen Broder! Ännu lyser oss blott denna kroppsliga
Sol — fördomarnas dimmiga Nattliga Bonader skola vi fördrifva och
bada oss i ett Solhaf af Idyllisk frid och Salighet! Eja vore vi der!»
Huvuduppgiften för det jordiska livet är sålunda skapandet av
ett idylliskt familjeliv. Äktenskapet är grundproblemet i
åskådningen. Vilka lärofäderna äro härvidlag får man, om man ej visste
det förut, direkt underrättelse om i ett brev från Hazelius till
Öfverberg 3 mars 1820, där det heter, att genom Swedenborg och
Almquist för honom »mycket uppklarnat af det heliga Mysterium:
’Mannens och Qvinnans Ägtenskap’».
Synnerligen belysande för tänkandet inom kretsen i denna
fråga är ett långt brev »om Qvinnan» från Hazelius till Wærn av
den 23 aug. 1820. Hur skall man rena idéerna om äktenskapet,,
frågar sig brevskrivaren och svarar med Swedenborg: om man
upphöjer förhållandet mellan man och kvinna till ett världsförhållande,
så att överallt tänkas tvenne verkande krafter, det manliga och det
kvinnliga, som uppenbara sig i allt och som tillsammans utgöra en
fulländad sfär. Dessa hälfter förhålla sig till varandra som väsende
och form, kraft och medel, gudomligt och mänskligt. Fulländningen
utgöres av deras förening, tendensen till deras sammansmältning,
deras liv i varandra, vilket är salighet. Kvinnan är en
uppenbarelse av mannens kärlek liksom mänskligheten av gudomens, och
genom könens förening uppstår samma förhållande, som då
människan flyr till gudaväsendet som sin salighet. I centrum av den
reformatoriska åskådningen kommer alltså brudmystiken.
Brevskrivaren anser nu, att på detta sätt har en »skön Sedlighet»
skapats och äktenskapet har blivit sant religiöst, »hvilket det alldeles
icke är i nuwarande Christna Eeligion, hvad än presterna må prata
derom ty de gifva ingen skön princip för föreningen mellan Man
och Qvinna». Nu däremot skall denna förening bli ett slags
sakrament, som ingen ren yngling eller jungfru utan »helgelse» skall
betrakta. Man skall säga till de unga, att deras uppvaknande
känslor äro religiösa, heliga, varigenom de komma att sluta dem djupt
inom sig och skola misströsta att få se sin rätta motsvarighet. Ty
den övertygelsen bör fast inplantas hos dem, »att blott
Samman-lef nåden med den som är den sanna fulländningen till deras jordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
