Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Nya Almquistfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Euben G:son Berg
jag* vill tala mera begripligt — det kom ett bud ifrån min dödade
Herres borg1, som sökte honom — men fann ej honom, utan fann
blott Tjenaren mig, och blandade tårar med mig — detta bud
omtalade, att de Hertiglige sköflat min Herres Borg, emedan min Herre
var en af Konungens förnämste Eiddare — och icke nog härmed
— de hade också sköflat alla hans Tjenare — ja min Herre, jag
var en af dem, borta i Kriget, min kära hustru och mina barn hade
hema emellertid blifvit ett rof för deras händer, som nu råda —
jag begriper att hade jag sjelf varit hema, så hade jag fått dela
de öfriges öde och falla Dödens man — men jag söker hålla det
kära lifvet uppe och vandrar på nya Vägar tills jag kan finna ro.
Jag beklagar dig ganska mycket sade Sir John, och jag önskar af
hjertat att du måtte finna ett nytt och mera fredligt hemvist, men
emedlertid behöfver du ej hindra vår resa — lemna betslet på denna
unga Dams häst! — Ach nej, min Herre, hvem Ni kan vara, men
denna späda Dam är en stjerna för mig, när jag första gången såg
henne slog genast mitt hjerta af vördnad och beundran. Ni har
farliga stigar att rida, jag vill till fots med min goda käpp följa
hennes häst och med mitt lif försvara henne i farans stund. —
Härvid vände sig Lady Sophia till Sir John — jag har en gång
sett denne man, men jag vet ej hvem det är, Ni mins vist denna
gång, då jag af främmande bortröfvådes från Svartvik — de sökte
en ledsagare genom vilda skogar — de förde denna hederliga och
goda Man till oss, men långt ifrån att tjena deras afsigt, föll han
ned till mig, kysste min hand med en känsla som jag ej förtjenat,
och svor att mina Röfvare häldre skulle få binda honom, än han
skulle hjelpa dem att bortföra mig. Knapt hade vi en stund
samtalat med denne1 Främling förr än ett hastigt buller nalkas oss.
Sätt på venstra sidan af Taflan en Svärm vilda Karlar — de ropa
att de äro Hertiglige, men under detta namn voro de Plundrare,
Röfvare min kära Patrik; vi hade ganska få män med oss — men
det är nu som den främmande med skäl kan kallas Lady Sophias
Räddare undan deras vilda hop. Sir John hade nog att försvara
sig mig, men denne Främling som hade så mycken enfald, snarare
Dumhet i sitt ansigte — utdelade kring Lady Sophias häst, så
kraftiga slag att ingen vågade nalkas henne och mätta sin
rofgirighet med hennes dyrbarheter. Ni bör veta att Främlingen hade
ej något Försvarsvapen af vigt han feck många djupa sår — och
1 ä fr denne särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
