Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Min son på galejan och den komiska resebeskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Nils Afzelius
»Hvarföre skulle jag* följa reglor, när det jag skrifver om, har
inga?», frågar sig Wallenberg (s. 70). Det kan också synas mindre
tilltalande, ja pedantiskt, att utsätta ett verk, som helt enkelt
återger intrycken från en resa och som saknar dramats eller t. o. in.
romanens slutna komposition, för den litteraturhistoriska analysens
skedvatten. Men en rent formell undersökning vore dock mera
behövlig’ än lösandet av andra frågor, som äro förknippade med Min son på
galej an. Ville man i första hand ta fasta på verklighetsbakgrunden,
miljön på en svensk ostindiefarare, så skulle man knappast
åstadkomma annat än en mer eller mindre fullständig bekräftelse av den
poetiska skildringen. En sådan verifiering skänka ju redan de
samtida ostindiska resebeskrivningarna, om vilka det senare skall bli
tal. Om man t. ex. skulle samla notiser till belysning av kapten
Ekebergs karaktär, om hans redliga och pliktuppfyllande arbete,
hans initiativ till bättre ordning bland sjöfolket och ett förnuftigt
bruk av de s. k. hönsepengarna o. s. v.1 eller nämna att l:e
superkargören och kaptenen ombord på en svensk Kinafar are hade
vardera 50 kannor arrak och 2 oxhuvuden vin som naturaförmån
medan l:e styrmannen fick nöja sig med respektive 40 kannor och
1 oxhuvud, o. s. v. i förhållande till graden2 — så skulle man
icke veta så mycket mera än man vet förut genom Wallenberg
själv.
En undersökning1 av Min son på galej an’s ställning inom den
samtida litteraturen och av den genre — den subjektiva, komiska
reseskildringen — som den tillhör skulle däremot kunna vara givande
ur mer än en synpunkt.
Egenarten hos Min son på galejan ligger i dess förening av
fritt spelande fantasi och vederhäftig verklighetsskildring. Utan
det förra draget hade vi haft en resejournal av samma art som
Kalms, Sparrmans eller Osbecks, utan det senare en hållningslös
Sterneiad. Skämtet spelar över i allvar och allvaret slås bort i skämt.
Inom den givna ramen rymmas de mest skilda stämningar, de mest
avvikande manér. Men just detta till synes planlösa svävande från
minister Ekeroth upprättad till en summa 8 (Edr) 36 (sk) 6 (rst) Specie». —
Enligt benäget meddelande av arkivarien C. M. Kjellberg saknas bokförteckningen
såväl bland bouppteckningarna från Stranda häradsrätt som bland inneliggande
handlingar för denna tid i Vadstena landsarkiv. — Efterforskningar efter
boksamlingen i Linköpings och Kalmar stiftsbibliotek ha givit negativt resultat.
1 Lunds veckoblad 10. 8. 1775.
2 J. F. Nyström, De svenska ostindiska kompanierna (1883), s. 79.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
