Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Min son på galejan och den komiska resebeskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min son på galej an och den komiska resebeskrivningen 208
ämne till ämne är verkets konstnärliga princip: författarens
personlighet som håller ihop alla ämnen och stilar till en enhet har satt
sin omisskännliga och oefterhärmliga stämpel på varje sida.
Wallenberg har här infört en ny genre eller åtminstone fullföljt de
fattiga ansatser som funnos på svensk botten så att han hunnit
långt utöver det bagatellartade hos de närmaste inhemska
förebilderna, Dalins skämtsamma resebrev. Att han gjort det — därför
ha vi troligen Linné och Linnélärjungarna att tacka: deras
flärdlösa saklighet har varit en hälsosam motvikt till fabulering och
burlesk. Men formen är dock icke den Linnéska, utan den komiska
resebeskrivningens, en genre som står romanen nära. I Lüdekes
Gelehrsamkeits-Archiv (Th. 5 (1790), s. 248) kallas Min son på
galejan »Dieser halbe Roman, und Halbgeschichte», och samma
uppfattning kommer fram i företalet till den tyska översättningen,
Das Muttersöhnchen auf der Galere (Leipzig 1782).1 Översättaren,
Christian Heinrich Reichel, råkar t. o. m. ut för det lustiga
miss-Ödet att taga hela boken för en fiktion: »Der Herausgeber hat
diesen sinnreichen Verfasser zwar sterben lassen; aber ich vermuthe,
mit vieler Wahrscheinlichkeit, dass der letzte und der erste Eine
Person sind; und hoffe, dass Schweden noch mehr Früchte dieses
muntern und witzigen Kopfs ärnten werde». Misstaget är
förlåtligt på en tid, då konstgreppet att utge uppdiktade händelser för
verkliga hörde till de vanligaste sätten att kasta ett sken av
sanning över de mest romaneska förlopp. En anmälare av den tyska
översättningen — som är ingen mindre än Wieland och till vilkens
intressanta omdöme jag senare återkommer — har funnit det
förlösande ordet: »humoristischer Reise Journal». Det är icke likgiltigt,
vilken benämning man önskar välja; att bestämma, till vilken genre
den Wallenbergska resan hör, är att ange dess litteraturhistoriska
plats. Den ende som gjort försöket är E. Wrangel, som i sin
uppsats »Till belysning af Jacob Wallenbergs mästerverk ’Min son på
galejan’» (i En bok om Östergötland (1915)) sammanställt
Wallenberg med Sterne. Frågan förtjänar tas upp till ny och ingående
granskning och att betraktas i ett större sammanhang. Wrangel
påpekar skillnaden mellan den lösa samling notiser, vers och infall
1 Företalet är undertecknat 9 oktober 1782 och en anmälan lästes redan 1782
i Teutscher Merkur, titelbladet bär tryckåret 1783. Översättaren var fransk
språklärare i Zittau sedan 1794 och undervisade tidigare i svenska och danska i Leipzig.
Han har översatt ett flertal skrifter särskilt från danskan (Meusel, Gel. DeutschL
VI, s. 265, X, s. 456). Jfr nedan s. 205, n. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
