Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 9
Öfver mig blänkte i skyn och stjernornas lysande samling
Höllo sin vakt med nickande ljus på den blåa Olympen
Vill jag till närmare granskning Er ge i dristiga sånger.
(II: 117).
Hade Stagnelius diskuterat med andra och lyssnat till råd,
invändningar och kritik, så hade väl ej heller hans bisarra
spekulationer av gnostisk, manikeisk, pytagoreisk, kabbalistisk etc. art fått
fritt växa upp till denna snåriga vildskog, som nu likt en sagans
törnhäck utestänger de hundra år efteråt levande från att nå
andemeningen i hans tänkande och dikt, men som också gör hans poesi
så hemlighetsfullt lockande. Bedan hans romaneska samtid fann
mycket i hans Liljor i Saron obegripligt.
Om något, bör ensamheten utmätas i ett lagom mått för var
och en. Den kan som avbrott ge ro, bli en huvudgärd att vila
på, men kan också, om den blir ständig, bli en tung börda.
Stagnelius har känt den som en lisa och lidelsefullt besjungit allt som
bär med sig befrielse från människor: naturen, natten, tystnaden,
döden och förruttnelsen. Men han har också i många dikter
klagat Över att hans liv förtäres i »enslig jämmer». Sömnlös har han
vridit sig på sitt läger:
Ensam jag smäktar
Och eldsuckar drar.
(I: 372).
Hans hat till människorna har plågat honom. I Balen (I: 245)
halvt beder, halvt frågar han:
När skall, o himmel! i mitt hjerta
Det bittra menskohatet dö?
Hans människofruktan är svår. Därav det exalterade i hans
rop till natten:
Heliga Natt! i din famn jag med lågande känslor mig kastar,
Uslingens enda skatt, slafvarnes frihet Du är.
Dölj mig för människors syn, bjud människorösterna tiga
Och på moderlig arm vagga ditt gråtande barn.
(I: 211).
Liksom andra hypokondriska misantroper har Stagnelius
försmått det enda botemedel mot enstöringsskap och människofruktan,
som finnes, nämligen samvaro med människor. I ensligheten för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
