Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius - 19
emellertid det faktum, att ingen av Stagnelii samtida betvivlat
möjligheten för den sjuke skalden att förskaffa sig opium. Mellin,
Atterbom och Emil Key, alla nämna de hans omåttliga bruk utan
minsta skymt av tvivel. Ej heller den framstående farmaceuten
Oskar Sandahl finner något förvånande i att »en snillrik och djup
tänkare» kunnat förskaffa sig opium till dagligt bruk (Om opium,
Sthm 1873, s. 59). Också i samtida eller något yngre litteratur
omtalas bruket och missbruket av opium såsom något ganska
all-dagligt. Man skulle kunna hämta belägg ur Fryxells ovan anförda
roman Pehrmässefärden. På ett ställe (a. a., ss. 41, 42) talar han
exempelvis om några diktsamlingar såsom kraftigt verkande
sömnmedel :
Jag som sjelf läst och studerat ofvannämnde författares arbeten
vet att detta sistnämnda är rena klara sannigen [sic!], hvilket
dessutom kan intygas av våra Apothekares klagomål som genom hans
penne förlorat en icke obetydlig afsättning på sitt hemgjorda Opium.
I Blanches Berättelser efter klockaren i Danderyd omtalas en
gammal procentare, som intar opium, t. o. m. i mycket stora doser.1
Ett uttryck i Blanches Berättelser är kanske betecknande för det
opiemissbruk, som väl stundom förekom också i vårt land.
Det är med nöjet som med opium. För att få nattro börjar
man med några droppar, men måste sedan och oupphörligen dag för
dag öka satserna, till dess man slutligen kreverar.2
Här och var i Stagnelii diktning dyka uttryck upp, som
förefalla såsom indicier — om något mera kan icke vara fråga — på
att skaldens tankar kretsat kring »papaversaften». Påfallande ofta
omskrives sömntillståndet med vändningar som »Sömnens milde
Gud / Oss med papavem rör vid midnattsklockans ljud» (I: 161),
»dricka sömnens ljuva papaverskålar» (I: 146), »Papaverdoft nu
andas / De sönderslitna bröst» (II: 68), »Sömnen ur papaverskålen /
Stänker hvarje ögonlock» (1:330), »Ett moln af vallmodoft sig kring*
mitt läger gjutit» (III: 336).
1 Blanche säger i sin Inledning, att han år 1829 hört den gode klockar
Malm berätta om de refererade händelserna, vilka alltså måste ha tilldragit sig
förut. Naturligtvis påstår jag inte, att opieätaren i fråga är tecknad efter levande
modell. Jag fastslår blott, att inte Blanche och hans samtid funnit typen och saken
osannolika.
2 Skrifter, Sthm 1922, V: s. 203.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
