- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 6. 1925 /
34

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34 Sven Cederblad

hälsan och det romantiska som sjukligt, har han kanske haft dessa
stämningslägen i sikte.

Denna extas och denna uppvaknandets beklämmande tomhet
beteckna punkterna för de yttersta pendelslagen mellan glädje och
smärta i Stagnelii inre — i det följande skall den mystiska
tran-cens och depressionens väsen mera ingående analyseras. Ytterst
intensivt men ofta också mycket hastigt har Stagnelius upplevat de
våldsamma stormkastningarna. Hans lyrik är alltid patetisk, fylld
av högt jubel eller nedtryckt klagan. Hans lynne betecknas av
fadern (i brev till Hammarsköld av den 22 mars 1824) såsom
»stundom sombert, stundom glädtigt».

För att undvika missförstånd bör man kanske framhålla, att
här berörda drag i Stagnelii psyke icke nödvändigt behöva anses
vara patologiskt betonade. Men gränsen mellan normalt och
sinnessjukt hos människan är ej lätt att draga. Det patologiska
består oftast av en sjuklig hypertrofi av det normala. Så igenkänner
man i den oroliga rörelsen mellan mani och depression lätt
känslans vanliga böljegång mellan lust och olust. Gadelius yttrar
sällsynt klargörande härom (a. a., III, s. 4):

Liksom exaltation och depression (upprymdhet och förstämning) äro
de båda polerna på den emotiva skalan, äro idéflyht och hämning de
båda motsatserna på den intellektuellt-dynamiska. Mellan dessa
ytterligheter, upprymdhet — idéflykt, förstämning — hämning, och på
behörigt avstånd från desamma ligger det normala livets »lagom», en
minskning eller ökning av dess gyllene mått leder till någon av de
mano-depressiva ytterligheterna. Det är på detta sätt och med denna
utgångspunkt den normala människan har så lätt att förstå de
manodepressiva abnormtillstånden; vi känna alla, att fröet till desamma
finnes hos oss, och vi kunna inom normallivets breddgrader studera
de förskjutningar av det psykiska befinnandet, som omärkligt glida
över till de patologiska ytterligheterna.

Stagnelii i hög grad affektiva själsliv rörde sig säkerligen i
stor utsträckning på de farliga gränsområdena mellan det normala
och det abnorma. Stagnelii tendenser åt mani med ty åtföljande
förstämdhet ha givetvis förstärkts av hans alkohol- och opiebruk.
Att spritmissbruket lösgör och förvärrar maniska och melankoliska
anlag, och att motsatsparet rus — bakrus nära korresponderar med
mani — melankoli, är självklart, och det har också kraftigt
framhållits av exempelvis Gadelius (a. a, I: s. 95; II: ss. 221, 222; IV:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:25:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1925/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free