Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Sven Cederblad
ening med det gudomliga höjd över andra dödliga. Hos Stagnelius
märker man detta högmod, såsom redan framhållits i en del
uttalanden, och även i hans didaktiskt hieratiska ton.
Djupt och fast rotad i Stagnelii egen religiösa erfarenhet är
således hans tro på det inre ordet, det inre ljuset, drömmens
sanningsvärde, »hjertats eller fantasiens, eller, om man så vill, en
ännu högre organs lefvande åskådning af det Gudomliga Ordet»
(IV: 347).x
Fastän de fysiologiska effekterna av ett visst levnadssätt blott
kunna ge en bråkdelsförklaring av de mystiska själstillstånden, så
vore det dock oriktigt att lämna dem ur räkningen. Det
egendomliga är ju, såsom mystikernas historia alltid och allestädes avslöjat
och som Stagnelius genom Bacchanterna visat sig kunna
genomskåda, att såväl asketisk försakelse som orgier kunna föra till
samma slutmål (Delacroix, a. a., s. 425; A. Lehmann, Mystik, Sthm
1915, ss. 9, 10). Den ganska rimliga orsaken härtill är enligt
Delacroix (ibidem) den, att båda vägarna leda till fysisk utmattning
och nervös överspändhet. För Stagnelii del ha nog bägge
faktorerna spelat in. Särskilt hans bruk av stimulantia, såsom alkohol
och opium, har stegrat exaltationens rus och depressionens
bitterhet, vilket ovan framhållits. James tillmäter alkohol och andra
eggande ämnen ganska stor betydelse för framkallandet av
visionära tillstånd och har egendomliga fall att anföra (Den religiösa
erfarenheten, uppl. 2, Sthm 1923, ss. 449 ff.). I anslutning till
vad som förut nämnts om att opierusen kunnat bidraga till att
Stagnelius tog det som vi benämna verklighet för en dröm och
drömmen för verklighet, kan betonas, att också för mystikerna extasens
höjdpunkt ter sig »comme une vue panoramique, comme une beauté
supérieure», m. a. o. som kosmiskt medvetande,2 ett drag, som
1 Stagnelius har säkerligen med sina sista ord åsyftat Schellings
intellektuella åskådning. Trots allt, som invänts däremot, är det svårt att särhålla denna
Schellings uppfattning från den rena mystikens kunskapsteori. År 1795 skriver
Schelling (Philosophische Briefe über Dogmatismus und Kritizismus):
Uns allen nämlich wohnt ein geheimes, wunderbares Vermögen bei, uns aus
dem Wechsel der Zeit in unser Innerstes, von allem, was von aussenher hinzukam,
entkleidetes Selbst zurückzuziehen, und da unter der Form der Unwandelbarkeit
das Ewige in uns anzuschauen. Diese Anschauung ist die innerste, eigenste
Er-fahrung, von welcher allein allés abhängt, was wir von einer übersinnlichen Welt
wissen und glauben. (Sämmtl. Werke, Stuttg. und Augsburg 1856, I, s. 318).
2 Delaceoix, a. a., s. 386, noten. Delacroix citerar här en studie av P. Janet,
»Une extatique», som jag icke lyckats få fatt i. Jfr James, a. a., ss. 462 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
