Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Sven Cederblad
Men om också det sexuella kan träda fram med nästan
vämje-lig ohöljdhet i Stagnelii brudmystik, om också hans överspända
religiositet har en sin grund i gäckat njutningsbegär, så kan man
dock hysa berättigade tvivel på att teorien om religiositetens
upprinnelse ur den sexuella åtrån är uttömmande. Man kan med
Hoff ding tro, att förekomsten av starkt sexuella element i
mystikernas extas beror på att den starka betagenheten, den religiösa
hänryckningen griper hela människan, både själ och kropp, »saa
at ogsaa ’Indvoldene’ er komne med».1 Också står den
möjligheten öppen, att detta tal om själens kärlek till Kristus,
brudgummen, är mera ett bildspråk än ett direkt utslag av sinnlighet. När
det gäller att finna ord för själens fullkomliga uppgående i det
gudomliga, har man ej kunnat finna ett mera adekvat uttryck än
jämförelsen med ett kärleksglödande famntag, vari det egna
medvetandet försvinner.
Om också den mystiska religiositeten kan ha sina yttersta
rottrådar nedsänkta i sinnenas liv, så tör man icke undgå att finna,
att den i mycket är väsensskild från sexualiteten, i lika hög grad
som blomman eller frukten från roten. Under metamorfosen från
sensuell åtrå till religiös trängtan har så mycket nytt och
omvandlande kommit till. Av mystikerna själva har ofta det religiösa
fattats som det sinnligas motsats och fiende.
Den naturalistiska psykologien ger ingen hel och
tillfredsställande förklaring. Man kan beundra skarpsinnet i t. ex. Morels
tydningsförsök av fotismen (a. a., s. 110). Under den mystiska
extasen vänder sig enligt Morel den hänryckte från allt yttre, i
viss mån t. o. m. från vissa förnimmelser av sin egen kropp, till
det inre. Vad som förut var medvetet tränges ned i det
omedvetna eller undermedvetna, vad som var omedvetet blir medvetet.
Medvetandet, som upptäcker fenomenen i det omedvetna, ter sig
som ljuset, vilket lyser i mörkret. Detta resonemang ger snarare
en analogi än en förklaring. Att mystikern i sitt inre verkligen
kommer i förbindelse med det universella livet, med tillvarons
innersta gudamakt i de ögonblick, då sinnenas portar äro lyckta, det
kan man visserligen betvivla men knappast bestrida. Religions-
1 Oplevelse og Tydning, Kbhn 1918, s. 66. Høffdings skarpsinniga analys
ansluter sig till fall ur mystikens historia och utmynnar i en del reflexioner
angående en av Théodore Floubnoy, lärjunge till Freud, beskriven nutida
kvinnlig mystiker och hennes själs historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
