- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 6. 1925 /
51

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Romantikern Stagnelius 51

psykologer som Delacroix, James och Høffding hålla det icke för
otroligt. Delacroix (a. a., s. 342) tror sig utan att förneka det
patologiska hos de stora mystikerna kunna från de nevrasteniska
fenomenen särhålla ett själstillstånd av högre art.

Idéernas och över huvud taget föreställningslivets makt har
på ett betänkligt förenklande sätt undervärderats i modern
psykologi, åtminstone i skönlitteraturen. Det är långt ifrån alltid, som
de många instinktiva önskningarna segra över de få principerna.
Frågan om idévärldens objektiva verklighet må lämnas öppen, och
den besvaras väl ej med litteraturhänvisningar hit eller dit. Men
även förutsatt, att det ideala är en subjektiv mänsklig skapelse,
så verkar det dock, när det en gång hypostaserats, med egen makt
och dragningskraft: det sköna som skönt, det rätta som rätt, det
sanna som sant. Den som skymtat glimten av något
övermänskligt, lever ej sitt liv som förr. I en sonett Evigheten (I: 382),
enligt Albert Nilsson diktad senast sommaren 1815, erkänner
Stagnelius, att han i »tankens barndoms villa» frågat sig, om »söta
nektarviner» och »blomsterkrönta tärnor» funnes i himmelen,

Till dess en slutlig kamp med grymma öden
Mig känna lärt den himlaborna själen.

Vad denna kännedom om den himlaborna själen betytt för
Stagnelius, låter sig icke vägas eller mätas, kan heller knappast
överskattas. Den förmådde Stagnelius att taga upp kampen mot sin
egen sinnliga natur, en strid, som förödde hans lycka men räddade
hans värde, man må för övrigt dela hans livssyn eller icke.

I samband med det ovannämnda kan också Stagnelii hat
mot sinnligheten få sin förklaring. Det grundar sig väl
delvis på blygselkänsla över förvillelserna, såsom framgår av en mängd
bekännelsedikter, och delvis på hans hat till själva livet — det
skymtar fram i hans filosofiska teser (IV: 333), att han anser
parningsbegäret för den största och första synden, emedan det medför,
att intelligenserna genom födelsen förmälas med materien.1 Men
det ges en tredje och icke oviktig förklaring. Glädjen består, om
man bortser från de rent sensuella njutningarna, i en känsla av
sammanhang, endräkt, i personlighetens frigörelse från sin smärt-

1 Jfr Albekt Nilsson, Svensk romantik, Lund 1916, s. 272 och mina Studier
i Stagnelii romantik (s. 214).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:25:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1925/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free