- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 6. 1925 /
230

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miscellanea - Psalmen 481. Av Olle Holmberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Denna vackra dikt är en psalm som icke nämner Guds namn,
men betraktar honom i hans verk och från verket sluter sig till
mästaren. Den söker Guds spår, hans »fotspår» i naturen och låter själva
blommans doft förkunna hans lov. Rytmen är hämtad från Herzliebster
Jesu. Temat är Guds nåd i naturen. Genom verbet i första raden
och frågan i fjärde strofen har dikten fått något letande, trevande
i sin stämning som stillas och utjämnas i strofslutens sköna fall.
Likheten med Wallins psalm 481, Var är den vän, som överallt jag
söker? är stor.

De båda dikterna ha samma tema, men sett från olika tiders
ståndpunkt. Motivet är ena gången »satt» för sjuttonhundratal, andra
gången för adertonhundratal. Sturms psalm är diktad i upplysningens
anda och Wallins i romantikens. Bägge dikterna besjunga naturen,
men Sturm framför allt den odlade: fälten där djuren beta; Wallin
den vilda: vinden, lunden och den brusande floden. De hylla båda
Gud, men Sturms Gud står som en architectus mundi utanför och
ovanför sitt skapade verk; Wallins bor i tingen och besjälar dem.

Uti den suck jag drar, den luft jag andas,
Hans kärlek blandas.


Sturms dikt är deskriptiv, opersonlig, objektiv; Wallins är romantiskt
fylld av ett »jag» som ser och suckar. Och Sturm är till slut optimist.
Han hör »muntra ljud och qwäden utaf Djuren» och gläder sig åt det
ymniga livet till människors nytta. För Wallin leder betraktandet av
naturens skönhet till andra tankar:

Snart till den strand, der böljor sig ej häfwa,
Lik arkens trötta dufwa, skall du swäfwa;
Till Herdens famn, lik rädda lammet, ila,
                och der få hwila!


Wallin hör till en annan skola och en annan stämningsriktning
än Sturm. Han har upplevat den romantiska naturbesjälningens
blomstring, animismens återkomst, sådan den i Sverige första gången
målmedvetet genomföres i Kellgrens Den nya skapelsen. Han har lärt
sig att jaget är tingens centrum, att nyttan är föraktlig och att död
är ljuvare än liv. Allt detta skiljer hans dikt från den tidigare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:25:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1925/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free