Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 121
Sådana ställen förekomma i krönikan talrikt. De ha
naturligtvis ej någon beviskraft för att författaren varit klerk, men
tydligt framgår också av dem hans stora partiskhet.
Medan sidtals med lamentationer och själaböner förekomma vid
omnämnandet av Karl Knutssons gemålers, Birgittas (v. 2914 ff.)
och Katarinas (v. 8365 ff.), och hans halvbroders, Ture Stenssons
(v. 6429 ff.) frånfälle, kostar författaren ej på sig* så mycket som
ett ord av medkänsla eller förbön, när han berättar om Erik Pukes,
drotsens (v. 7076) och Nils Stenssons (v. 6515 ff.) död. Detta på
en tid, när t. o. m. en simpel tjuvs eller mördares avrättning i
tänkeböckerna sällan omtalas utan ett tillfogat »Pie memorie».1
En näpen inblick i författarens psykologi få vi, om vi jämföra
hans omnämnande av Jösse Erikssons resp. Erik Pukes bråda
dödsfall, som ju följde tätt efter varandra. Sedan den förres
mellanhavande med Aska härads bönder skildrats i lätt raljanta ordalag
(v. 4474 ff.):
härligh2 släpedhe the han alle
att nakken alle traporna taldhe3
sidhen bundho the han a slädo som et swin
the skenkto honom hwarthe miödh eller win
ther huggo the thz4 aff vthan flärd
medh en ixe5 the skötto ey swerdh o. s. v.,
tillfogas emellertid den fromma slutönskningen (v. 4492 f.):
gudh vnne honom togh aff sina nadha
och frelse hans siel aff allan wadha.
Om Erik Puke, som hela krönikan igenom synes mig
behandlas på ett sällsynt hätskt och partiskt sätt, säges som
avslutning", sedan krönikan berättat, att marsken sänt honom fången till
hans ovän drotsen:
ther endis eriks falshet swa
han loth honom hwdhit frän halsen sia (v. 4426 f.).
1 Se t. ex. Stockholms stads tänkeböcker I (utg. gen. E. Hildebrand, 1917)
s. 4, 23, 26, 37, 44, 45 m. fi.
2 = hårt, häftigt.
3 = räknade.
4 D. v. s. Jösse E:s huvud.
5 = yxa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
