Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 Erik Neuman
Den fromma förbön, som författaren låter de svenska böndernas
plågoris dansken Jösse Eriksson få del av, förmenar han alltså den
svenske storman, som jämte Engelbrekt troligen haft största
förtjänsten av det svenska befrielsekrigets lyckliga fullföljande — ett
litet drag (bland många), som ställer hans partiskhet i bjärt dager.
Orsaken är ej svår att förstå. Under det Erik Puke hörde till
marskens farligaste fiender, tycks Jösse Eriksson däremot — att
döma av det för honom utfärdade lejdebrevet, som av krönikan
utförligt omnämnes — snarare ha varit marsken en persona gråta.
I varje fall har Karl Knutsson ej någonsin haft anledning frukta
honom som medtävlare om makten.
Om man av Karlskrönikans innehåll kan draga de berättigade
slutsatserna, dels att författaren varit synnerligen partisk för Karl
Knutsson, dels även att han varit en klerk, återstår dock att med
andra medel utreda, var krönikan skrivits och vem som redigerat den.
Då de historiska händelserna i krönikan skildrats till fram i
oktober 1452, och Karl Knutssons fördrivande skedde i februari
1457, måste åtminstone Karlskrönikans senare del ha författats
mellan dessa tidpunkter.1 Vad den förra delen beträffar, som von der
Ropp tror härröra från samme upphovsman, anser han, att den
avslutats år 14402 (s. 132), och tror, att Engelbrektskrönikan
samtidigt därmed underkastats en första revision. En andra revision
har den enligt von der Ropp blivit föremål för år 1452, då även
Karlskrönikans år 1440 författade parti blev »gründlich emendirt».
Vi skulle alltså i krönikan, sådan den föreligger i den äldsta
handskriften, God. Holm. D 6, ha att göra med en i tre etapper (åren
1436, 1440 och 1452—57) skriven dikt. Då man ju ej med säkerhet
om de äldre delarna kan veta, hur pass grundligt de omarbetats, innan
de ingått i 1452 års redaktion,3 gör man klokast att vid en
undersökning av handskriftens olika stilar och språkdrag närmast utgå från
det sista partiet, som måste vara författat efter år 1452.
D 6 är en av våra få från medeltiden härstammande
originalhandskrifter. »Bladen äro fördelade i elva lägg, som upptill på
1 Så också von der Kopp, s. 133, not 1. Klemming (BK 3, s. 254): »är skrifven
vid år 1452».
2 Året, då Kristoffer av Bayern valdes till konung.
3 von dee Ropp tror (s. 136), att Engelbrektskrönikan från början varit
skriven på annat versslag. En del i hskr. överstrukna verser (1971: 1—51) skulle vara
en lämning av den gamla krönikan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
