Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Raynal och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Harald Elovson
Lanærus avslutar teckningen av sitt idealfolk med att beklaga, att
den engelska nationen inte heller synes kunna hålla stånd mot det
tidens fördärv, vars orsaker han försökt utreda i sin skrifts femte
kapitel. Lanærus skriver: »Det beklagas likväl, at äfven denna
(den engelska nationens ärbarhet) börjar mer och mer aftaga och
at den allmänna Europæiska smittan lämnar redan synbara spår
efter sit frätande Gift. Den gamla Brittiska Patriotismen börjar
efter hand, särdeles hos de Stora, gifva vika för en
öfverhandentagande Corruption. Luxen börjar blifva mera fördärf velig och
Kärleken till Lustbarheter, som hos alla Nationer i Verlden
försvagat Hjeltemodet, tyckes blifva nog allmän Skada, om denna
hittils så käcka och af sit förträffeliga E-egeringssätt så lyckeliga
Nation skulle äfven nedsjunka til en lika vanmagt med så många
andra Folkslag, som den nu föraktar, och at jag må bruka
Raynals uttryck, Europa således icke hafva något Folk på Jord-klotet
at beröma sig af.»1 Hela denna framställning av lyxens insteg i
England går emellertid tillbaka på en motsvarande skildring i
»Histoire des deux Indes».2 Lanærus hade i själva verket flitigt
studerat den franske historikerns skrifter. Det framgår inte minst
av hans intressanta »Promemoria öfwer Franska Oroligheterna»,
som han på grundval av in- och utländska tidningar och journaler
och olika skrifter och pamfletter, som den stora revolutionen
framkallade, har utarbetat för åren 1788—92.3 Eedan i inledningen
till denna skildring av den franska revolutionen, där, i förbigående
sagt, hans ovilja mot allt franskt tar sig uttryck i en sträng dom
över de franska konungarna, vilka man inte gör någon orätt
enligt hans mening »om man anser dem såsom första uphof wet til
den Monarchiska Liga, hwilken nu i 200 år, i sit Cabinettsmörker
smidt på den tryckande kädja, hwaraf större delen af Europas
Nationer nu finner sig kringhwärfd»4, hänvisar han till »Abb
Ray-nalls bok om Engelska Colonierna i America».5 Längre fram i
denna inledning skildrar han med omisskännlig sympati den
reaktion, som förtrycket från ovan medfört i Frankrike. Han skriver:
1 A. Lånæeus, Försök om Europæiska och i synnerhet Svenska Folkets Seder
och Beskaffenhet, Stockholm 1788, s. 77.
2 Jfr t. ex. i Genêveeditionen 1780, IV, s. 506.
8 Denna promemoria, vackert renskriven i folio och försedd med tvenne
allegoriska teckningar, tillhör L. U. B:s handskriftssamling.
4 A. hs., s. 1.
5 A. hs., s. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
