Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eleonore Bruno: En nyfunnen version av Tegnérs »Nyåret 1816»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En nyfunnen version av Tegnérs Nyåret 1816 97
har dikten sålunda knappast tillkommit efter den 6 jan. 1816, icke
ens om man raknar med Tegnérs kända lynnesomkastningar.
Bland de ledande skalderna i Sverige var Tegnér den ende, som
var nog kättersk att alltjämt beundra »Europas fiende» och att
nära ett osläckligt hat till Ryssland, vår förbundsbroder i den nyss
avslutade kampen. Det var kultur- och frihetsentusiastens hat mot
barbari och förtryck. — Hans diametrala motsats härvidlag var
Stagnelius, konsekvent reaktionär, religiöst betonad Napoleons-hatare
och hängiven beundrare av »det korsikanska vilddjurets» fiender,
vare sig de buro Mme de Staels eller A. W. Schlegels, Carl Johans
eller Wellingtons namn.1 Emellertid var hans uppfattning ännu
okänd för allmänheten, då han icke publicerat någon av sina
politiska trosbekännelser. — Göterna, som till att börja med ogillat
»1812 års politik», hade — i likhet med svenskarna i allmänhet —
ändrat åskådning i och med segern och voro nu Carl-Johan
s-dyrkande patrioter, som föllo i extas över Kiel-freden och Norges
förening med Sverige. Denna nyorientering inom förbundet hade
så när medfört Tegnérs utträde, men det gemensamma
moraliskpatriotiska kulturprogrammet från Manhem och Svea hade dock ännu
tillräcklig livskraft för att bevara, banden obrutna. — Med
fosforisterna förhöll det sig från Tegnérs sida på annat sätt. Atterbom
vann visserligen Tegnérs erkännande som skaldebegåvning, men
Hammarskölds självsäkra naivitet och i vissa fall stora okunnighet
retade Tegnér. Hela den fosforistiska gråtmildheten fann han
osmaklig, osvensk, och riktningens sympati för medeltida
konstformer, dess nära anslutning till tyska förebilder, dess oklara
förkunnande av schellingsk naturfilosofi, dess benägenhet för mysticism
och hela dess reaktionära inriktning kom Tegnér att i fosforismen
se det typiska exemplet på tidsandans inflytande i dess olyckligaste
form, dess brist på sunt förnuft, frihetskärlek, kraft och klarhet.
Högeligen tillspetsad blir denna antipati genom Hammarskölds
angrepp på »Nore» i Svensk Litteratur-Tidning den 1 okt. 1814. —
Tegnérs uppfattning i sak delades givetvis av de överlevande
gustavi anerna.
Som bekant utlöstes Tegnérs antifosforism tidigast genom
dikten Lorenzo Hammarspik, svaret på Hammarskölds ovannämnda
kritik, men även Nyåret 1816 har sina adressater delvis inom den
svenska romantikens landamären. 1815 väcktes förslag om en ge-
1 Fr. Böök, Erik Johan Stagnelius, 98 o. f.
7 — 2877. Samlaren 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
