Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Henry Olsson
Olavigo, Stella och Die Geschwister. Det vittnar onekligen om en
vacker litterär ambition. I synnerhet som Hazelius fram till år
1815 var utan direkt kontakt med den nya litteraturens män och
först under norska fälttåget och dispyterna med fosforisten
Lehnberg kom att ta ställning till de litterära skärmytslingarna, som
denna tid voro lika betydelsefulla som bataljerna på slagfältet.
I Hazelius’ ungdomsutveckling kom sålunda bekantskapen med
Schiller att bana vägen över till fosforismen, men om man söker
mäta de olika insatsernas betydelse, torde snarast den senare faktorn
få träda tillbaka för den förra. Översättningen av Schillers Fiesco
1813 utgör därigenom ett första vittnesbörd om en egenartad
orientering. Och denna utgångspunkt är så mycket mera förtjänt av
en närmare analys, som den utgör ett sällsamt varsel för framtiden
och som den unge Hazelius i hela sin intresseriktning är en ytterst
fängslande tidstyp från romantikens andra decennium. Manuskriptet
till Schilleröversättningen finnes bevarat i släktarkivet och är
dag-tecknat Karlberg 1813. Samma år hade B. J. Törneblad börjat
introducera Schillerdramat i Sverige genom att tolka Jungfrau von
Orleans och Don Carlos, och då Hazelius gripit sig an med det tredje
av de dramer han läst 1813, har det således varit hans avsikt att
rycka upp som pionjär vid Törneblads sida. Hans åskådning är
ännu 1700-talsfärgad. Det framgår med all tydlighet av en
historisk överblick över 1500-talet och Fiescos levnad, som har bifogats
översättningen och som till stor del utgöres av utdrag ur Angelinis
Historisk handbok. Därav blir det också klart, hur han har
uppfattat Schillers tragedi. Hans hjälte är Fiesco, och hans sympatier
gälla dennes usurpation av makten i Genua. I det påpekade
tilllägget heter det sålunda: »Det är en orubblig Sanning att
Folkmassan måste styras af En Man, som ställd på en upphöjd plats
ensam äger magt att kufwa all enskildt willja; som med en
ut-widgad ^verkningsförmåga kan straffa de gerningar som syfta till
Lugnets störande, men deremot uppmuntra Åkerbruket,
Näringsfliten och Handeln; och som äger nog Fysisk styrka för att
mot-wäga all sammansättning af upproriska och illasinnade Undersåtare;
äfwen om denne Man endast har att tacka Lyckan eller Börden
för sin rang: . . Endast på detta sätt kan Twedrägtens fackla
släckas och Egennyttans irrbloss störtas: Så tänkte FiesJcol» Till
dessa uttalanden har Hazelius under sitt närmast följande radikala
skede fogat ett par blyertsanteckningar av följande lydelse: »Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
