Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Henry Olsson
att fosforisterna komme att införa en spansk bildning1 och sin harm
över att Atterbom polemiserat mot Ling. Vidare gör han den
intressanta sammanställningen, att medan Atterbom besjungit Karl
Johan och Geijer förhärligat Karl Johan och Oskar, hade Tegnér
varken i Svea eller Nore nämnt deras namn, något som måste
tilltala Hazelius’ alltmer växande politiska radikalism. Det ger en
ganska god föreställning om hans orientering i tiden. Svea hade
varit ett av de första incitamenten i hans götiska nationalism, och
hans anmärkning om Nore visar, hur riktigt han urskiljer den
demonstrativa konsekvensen i Tegnérs ståndpunkt. Hedborn svarar
med en apoteos över Atterbom och Geijer och med en allvarlig
avbasning av lundensarne, som gärna smädade det avlägsna ljuset.
Det vore de senare och ej uppsaliensarne, som gynnats av de höges
gunst, ty medan Lund i sin skånske kansler hade en ivrig förespråkare
vid tronen, vore Uppsala i detta fall att likna vid den övergivna
Hagar. Hur behandlades f. ö. av lundensarne det ljus de själva ägde,
orientalisten F. W. af Ekenstam, »den ädle Ekenstam, som med ett
djupt alf var söker sitt mål i det höga. Jag har lärt känna denne
ädle man och litar du på mitt omdöme, så tar du honom äfven för
det; men fråga Lundska Akademisterna, några få undantagna, och
du skall snart få se deras mycterismer och sarcasmer öfver honom».
För att styrka Janne i fosforismen medsänder Hedborn slutligen
ett poem av deras gemensamma väninna, mademoiselle Deleen.
Den intressantaste av Hazelius’ korresponderande vänner under
år 1816 är emellertid Natt och Dag. I Tyskland hade denne
fördrivit tiden med studier och med att göra upp olika förslag till
vinnande av militärtjänst, allt under det han väntade på krig och
omvälvningar. I likhet med Schillers Karl Moor svärmade han för
romarnes dygder, och som ett par av antikens frihetshjältar verka
de båda vännerna, då Natt och Dag i brev 3 dec. 1815 säger sig*
vänta på Hazelius’ ankomst för att i förening med honom vandra till
Rom, se dess minnen och gråta vid ruinerna av det stora som varit.
Om stämningen i Tyskland skriver han till överstelöjtnant Carpelan
23 mars 1816 (Biographica, RA.), att där överallt vore en hemlig
jäsning; man önskade lantständer, de värvade arméernas förminskning
och i stället en nationell beväring. Dylika antydningar finner man
också i breven till Hazelius. Lika ofta gripes han emellertid av
pessimism beträffande sitt eget öde och talar då om att »antaga
turbanen och slåss för turkarne eller fara öfver till Amerika och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
