Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greta Hedin: Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Greta Hedin
Det naturliga antagandet är väl, att Tegnér skapat sin myt
oberoende av Grafström. Den växte ju för honom fram ur hela
sammanhanget. Kärleken är det centrala i försoningen, den ligger
till grund för tro och gärningar, döden är fullbordan, den slutliga
förklaringen och frälsningen. I den ursprungliga texten har Tegnér
också velat sätta kärleken i samband med tron. Efter det nyss
citerade har han haft en sedan struken rad:
— — — men iTOn har dock lekt med hans lia.
Stilla han nalkas vår säng. — — —
Ändringen, varigenom döden och kärleken gjorts till
tvillingbröder, tycks ju däremot vara införd efter Grafströms dikt.
Grundtanken i nu ifrågavarande parti av Nattvardsbarnen, (v.
250—277) är, som nyss omtalats, att döden innebär befrielse och
förbarmande. Detta är ju en för Tegnér särskilt karakteristisk
åskådning, vars tidigare framträdande berörts i det föregående.
Här möter den oss i en på grund av verkets allmänna karaktär
ganska avdämpad framställning, där man saknar den starka
dramatiska spänningen i Sång till solen eller senare i Försoningen i
Frithiofs saga. Så som tanken gestaltades i Nattvardsbarnen, får
den en ganska allmänt kristlig karaktär. I Geijers Thorild möter
man ingen motsvarighet till den.
Härefter följer så partiet om nattvardsgången, innehållande en
fortsättning av prästens tal. Här fullföljes framställningen av
försoningen ytterligare. Sålunda införes nu läran om fallet, vilket
Tegnér också dröjt vid i de båda julpredikningarna om försoningen.
Här ses det emellertid ur en ny synpunkt: »i tanken är fall, i
hjärtat försoning». Tegnér ger här åter uttryck för den ovilja mot
begreppet, som vi sett behärska honom just vid denna tid. Att
han i detta fall ej känt sin ståndpunkt som överensstämmande med
Geijers, är förut nämnt.
Försoningen framställes nu som en subjektiv process. Kristi
betydelse blir, att han väcker den försoning, som slumrar i hjärtat,
fängslad av det onda, och sedan som ande lever kvar i denna.
Tegnér kommer härmed att tangera den vanliga föreställningen om
den inre Kristus, vilken han tidigare berört i Försonligheten.
Försoningen i denna mening blir en historisk process, »den varar som
tiden». Tegnér står ju här alltjämt på grundvalen av kristen åskåd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
