Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Noreen: Undersökningar rörande det inbördes förhållandet mellan de s. k. eufemiavisorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Undersökningar rörande de s. k. Eufemiavisorna 57
7. iiij dwærghæ man kalla badh Fr 305;
fyretighi riddara han kalla badh FI 19;
ok fyretighi riddara kalla badh FI 1694.
FÖKHALLANDET MELLAN IVAN OCH FKEDKIK.
Man ser lätt av ovanstående materialsamling, att särskilt intimt
sammanhang råder mellan Ivan och Fredrik. Säkra imitationer
föreligga inom grupperna Fr - Iv - FI, Iv - FI och Fr - Iv, men den
sistnämnda intar både kvantitativt och kvalitativt en särställning,
som icke tillräckligt förklaras därigenom att FI är den minsta
dikten (2192 verser mot 3310 Fr och 6446 I v) och att Iv och Fr mer
påminna om varandra i fråga om innehållet.
Det är icke a priori klart, att det är Fr som imiterat Iv.
Lütjens har (s. 22) med full rätt framhållit att man icke, såsom
vanligen skett, kan påstå att dikterna enligt de bekanta slutverserna
datera sig själva till 1303 (Iv) och 1308 (Fr). Det heter nämligen i
slutverserna till Fr: år 1300 »och därtill
viij aar och manade twå» — hs. B
»åtta manadha ok twå» — hs. A
»jet aar och moned to» — hs. G.
Även om vi anta att uppgiften i A beror på korruption av en
text motsvarande B:s, så står häremot den danska hs. G med året
1301. Och då nu Lütjens visat, att hs. G är textkritiskt sett
likvärdig med A 4- B, ett resultat som min efterprövning i Studier
rörande Eufemiavisorna 2 till fullo bekräftat, så måste andra
omständigheter avgöra om 1301 eller 1308 är det riktiga och därmed
om Iv eller Fr är äldst.
Anta vi att Fr är äldst, fortsätter Lütjens, så förklaras därav
enkelt den metriska formen. Till versformen i Eufemiavisorna
hoppas jag kunna återkomma i annat sammanhang. Enligt min mening
måste den s. k. knitteln i Eufemiavisorna väsentligen härledas från
den medelhögtyska »reimpaarvers». Den är icke identisk med den
knittel som vi finna t. ex. i dikten om Kristi pina i Codex
Burea-nus, heller icke identisk med versen i Erikskrönikan (i den mån vi
nu på grundval av de sena handskrifterna överhuvudtaget kunna
bilda oss någon föreställning om dennas ursprungliga gestalt). -j—
Yad Lütjens därefter (s. 23 f.) yttrar om schabloner och imitationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
