Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Henry Olsson
lingen, är ju också denna sprungen ur stämningar av längtan och
saknad samtidigt som skalden där lytt bjudande blods- och
pliktröster i sitt inre; aristokratisk släktkänsla och demokratisk
patriotism ha ingått en intim förening, men utan att ännu framtvinga
någon avgjort ny paroll. I sin helhet förefaller mig Nya dikter
som. ett uttryck för skaldens osäkerhetskänsla i sin nya tillvaro.
Han hade fjärmats från tidsrörelsen. De upprörande
erfarenheterna lågo honom ännu alldeles för nära för att kunna omsättas i
nya linjer eller program, och med full avsikt har han hållit sin
samling fri från utmanande revolt, så långt som möjligt velat röra
sig på neutral mark. Med nödvändighet har han därför drivits
tillbaka till äldre intryck, sökt sin tillflykt i minnenas rofullhet,
medvetet isolerat sig i sagor och syner. Därav den prägel av sval
tidlöshet, som utmärker Snoilskys andra diktsamling till skillnad
från de övriga och som kom Brandes att finna programmet i
Svenskhet ännu ouppfyllt eller rättare sagt förfuskat. Den nya
sträng som vibrerar starkast är i själva verket skuldkänslan.
Tvärt igenom de elegiskt idylliska stämningarna går emellertid
de svarta svanornas äventyrsfyllda seglats. Den sanningens och
frihetens ande, i vars tecken brytningen försiggått, måste mea
nödvändighet framkalla en ny samhällssyn hos diktaren. Han
hade radikaliserats. Och han hade genom sin fiendeställning
till det normerade kommit i ett labilt själsläge, där socialt
radikala impulser med lätthet kunde få fotfäste. Lösen för hans
samhällskritik var icke längre som i La Pétroleuse: »Man känner dig,
man känner dig fullnog, Lutetias Venus, född ur gatuslammet!
Mottot har i stället blivit: »dessa hjertlösa fariséer, hvilkas dygd
och moral jag så väl känner — lika väl som den sociala byggnad,
hvars värdiga pelare de äro». Insinuationer och orättvisor ha gjort
honom till ytterlighet misstänksam, och det fordras verkligen inga
dolkstyng för att han som i brev till Wirsén 1 jan. 1881 skall
svara med följande: »Om jag tänker öfver, hur mången blodig
skymf som blifvit oss beredd under dessa två år, huru ångrar jag
ej, att jag ej följde min första afsigt och impuls att under ett
annat namn uppsöka en okänd strand, der ingen och intet skulle
funnit oss och att der lefva och dö okänd af alla!» Man kan
lugnt säga, att Snoilsky på sina egna och Ebbas förföljare
överflyttat hela det intensiva hat han tidigare ägnat Polens och
Danmarks förtryckare, och det kan ha legat nära till hands att i dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
