Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 25
plågoandar, de forna ståndsbröderna, se fiender också till de
värnlösa i allmänhet. I varje fall ser man, att ingen Wirsénpåverkan
och ingen Kristen idealism i världen kunnat hindra honom att
omedelbart uppskatta Strindbergs brandraketer i Möda rummet.
Samhällskritiken i detta verk hade f. ö. så mycket lättare att finna genklang
hos honom, som den riktade sin udd just mot de kungliga
ämbetsverk, där han själv bortslösat så många dyrbara år. I brev till
Klemming 22 nov. 1879 är han sålunda mycket förtjust åt
Strindbergs karakteristik av utrikesdepartementet, »Departementet för
adliga ynglingars förkofrande i lefvande språk». Hur gripen han var
av romanen, framgår också av hans kända uttalande till Seligmann
27 dec. s. å.: »Strindberg, ja, han är då ändtligen genial, och det
på allvar. Böda rummet med alla sina otäckheter och öfverdrifter
är dock en bok, som ingen nu lefvande svensk författare gör
honom efter. För att skrifva den boken, måste man ha lefvat och
lidit, tänkt öfver mångt och mycket» etc. I början av 1882 har
han nya uttalanden om författarens omisskännliga snille, och 19
nov. s. å. heter det i brev till Wikblad om de hätska attackerna i
Nya riket: »Jag borde icke klandra ett fel hos Strindberg, hvilket
jag mycket väl vet, att jag kanske i ändå högre grad skulle gifva
luft åt, om jag egde samma slags vapen i min arsenal. Ty de
nålstygn, hvarmed jag emellanåt serveras, äro af natur att bringa mig
i harnesk».1
Med utgivandet av Nya dikter varen 1881 och det glansfulla
mottagande dessa rönte hade Snoilsky i viss mån kommit i ett
nytt läge. Krisen var avvecklad, skalden hade vunnit ökad
säkerhetskänsla och en helt ny konstnärlig tillförsikt. »Diktkonsten har
hittills varit för mig en lek. Nu känner jag mig allt mera
genomträngd af dess betydelsefulla allvar och inser, att det är mitt lifs
rätta kallelse», heter det i ett av Warburg citerat brev från denna
tid (a. a. s. 279). I denna poetiska kallelsevisshet har man i själva
verket förutsättningen för den följande tidens utveckling, även om
de omedelbara diktresultaten icke blevo så stora. I juli 1881 skrev
han poemet Syrsan, en hymn till den osjälviska idealiteten, en bikt
om sång och lågor »i allt för korta sommardar». Och mot årets
slut tillkom dikten OJcänd främling, där motivet om konstnärslyckan
framförts med en stolt suveränitet och ett geniförhärligande, som
hos Snoilsky äro ytterst sällsynta. Svenska bilders diktare känner
1 Åttitalsbreven till Wikblad till större delen tryckta i Carl Snoilsky och
hans vänner II, Sthlm 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
