Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Henry Olsson
Vad Tidsskeppet ger är i stället en stark intensifiering av
Budbecks-diktens vemod, och själva symboliken är betecknande nog hämtad
från samma sfär: liksom Olof Eudbeck besjungit »det forna Atlantis»
och »minnenas tempel» i solnedgång, handlar Tidsskeppet om »det
drömda Atlantis», om försvinnande tempelspiror och »minnenas
eko». Eller som skalden i brev till Wirsén 10 maj sammanfattat
sin ståndpunkt: »Vi skrifva i solnedgången af en kulturperiod».
Här ligger i själva verket diktens kärnpunkt.
Snoilskys tidigare hoppfullhet har slagit om i en oemotståndlig
pessimism, som han i det anförda Wirsénbrevet utförligt motiverar.
Hur oerhört förändrad på några få år voro icke t. ex.
folkstämningen i Sverige med dess missmod, tvivel och trötta likgiltighet:
»Denna förfärliga emigration, som årligen undanrycker oss flera
armar än Gustaf Adolf behöfde för att utföra sina storverk, hvad
är väl dess anledning om icke detta dunkla allmänna missnöje?»
Och slutsatsen blir: »Det idealistiska åskådningssättet af lifvet och
verlden skall nog framgå renadt och förädladt ur ruinerna, men
jag tror icke att vi få bevittna det». Med ledning enbart av
denna brevväxling skulle man t. o. m. vara frestad att tilldela
Snoilsky en plats vid sidan av Gengangerestridens Wirsén, den
ända in i undergången och under en förmörkad sol kämpande. Men
det finns dock en avgörande skillnad, som ingen försiktig diplomati
förmått utplåna. Snoilsky var själv en av de oroliga emigranterna,
medan Wirsén oåterkalleligt lämnats kvar på fädernestranden med
dess borgar och tempelspiror i aftonbrand. Och i ett senare brev
till Estlander 18 aug. har han tydligare markerat sin kritik av
Wirséns oförsonliga kamp för »le trêne et Vautel»: »att så der quand
même stå på den konservativa sidan, förefaller mig betänkligt».
Den 20 maj skrev Snoilsky poemet Gothik, en underbart,
vacker dikt och en ny variation av Eudbeckstemat »det helas seger
öfver ett jordiskt sjelf». Tolkningen av dikten är emellertid icke
så omedelbart funnen, och så vitt jag förstår har den av
forskningen blivit grundligt missuppfattad. Poemet handlar som
bekant om arbetet på Strassburgdomen1 — under år 1882 är det
Snoilskys tredje dikt om »tempelspiror». Erwin började verket,
1 Jfr Edv. Bäckströms dikt Munster (8. Skr. I, Sthlm 1889, s. 258 ff.),
skriven under fransk-tyska kriget och likaledes behandlande offermotivet. Snoilsky
hade kort förut låtit rekvirera B:s dikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
