Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 Henry Olsson
ker». Det har förbindelse med tidsriktningen; man kan erinra om
att det är den uppgift, vartill Brandes hänvisat honom. Men det
har hos Snoilsky samtidigt varit en ursprunglig instinkt, ytterst
bottnande i signaturtidens vaga drömmeri er om en folklig
sångkonst. Endast med långt större skärpa än förr har han känt
sambandet med de djupa leden, lystrat till maningen »tänk efter på
din stoppade divan». Det har mognat till ett medvetet
demokratiskt program, baserat på ett allt behärskande känslokrav, som
jag-för korthetens skull ville kalla hans Onkel Adam-komplex. —
Alltsedan barndomen hade Snoilsky älskat och uppskattat Onkel Adams
lättfattliga och oerhört populära berättarkonst, för vilken
författaren själv i företalet till sina samlade skrifter 1869 funnit devisen,
att han »således icke varit någon annat, än en Svensk, som skrifvit
för Svenskarne», icke haft annat program »än att jag kände mig
liksom tvingad att göra folkets massa till min förtrogne i allt det
goda, glada eller smärtsamma mitt hjerta kände». Med samma
uppbyggliga syftning hade han även sedan 50-talet skrivit små
folkliga sånger, tonsatta av Otto och Adolf Fredrik Lindblad. Och då
Snoilsky så småningom själv blev diktare, synes han redan på
tidigt stadium någon gång tagit intryck av den vittre veteranens
poesier. I dikten Kung Evile har han sålunda anknutit till dennes
»folkvisor» Blad ur Catharina Månsdotters minnesbok 1861. Jag
citerar första strofen ur stycket Dubbél-éko på sjön:
Den kungliga slup, lik en gyllene svan,
Går sakteligt fram i den månljusa natten,
Så tyst som en ande den smyger sin ban’
Bland öar och skär uti Mälarens vatten.
Hör Ekogubbe, svara du!
Det går väl an att börja nu?
(l:a ekot) börja nu!
(2:a ekot) ja nu! .
Visserligen finnas i Kung Erik också helt andra inslag — den
estetiska trubadurstämningen är snarast hämtad från Onkel Adams
vän Johan Börjesson — men tydligen har Snoilsky tilltalats av
Onkel Adams veka och blonda folkliga naivitet. Och det
egendomliga är nu, att blotta anslutningen till dennes motivsfär syntes
medföra en rent mystisk makt över folksjälen; Kung Erik är nämligen
det enda av Snoilskys poem, som på skillingtryckets vingar flög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
