Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 63
8 aug. 1882, önskande honom bönhörelse i hans uppsåt, så att själar
som hans diktning fordom bländat nu i stället »med ömhet och
förtroende falla dig till och att den frivilligt biltoge i sitt fjärran
står midt ibland oss såsom allas vår bäste vän».1 Detta hade varit
Onkel Adams ställning till svenska folket, och just därigenom hade
han med sådan framgång kunnat sätta problem under debatt.
Strindberg har i Jäsningstiden påpekat2, att den berömda Brandeska
formeln i själva verket föregripits av »den så förkättrade
tendensromanen», vars siste utlöpare var fru Schwartz. Under denna
konstellation är det givetvis också Onkel Adam erhållit sin nya
aktualitet; »hvem vet om icke just tendensen för Sverge gjorde dig så
kär», heter det i Snoilskys hyllningspoem. Man skulle kunna säga,
att Snoilsky i anslutning till Onkel Adam trott sig ha funnit en
lösning på tendensdiktens problem. Syftningen var klar: han ville
omskapa människohjärtan, verka som tendensförfattare. I fråga
om sättet syntes honom Onkel Adams folkliga förtroendeposition
vara en förebild: han ville göra det utan bitterhet, infinna sig som
en välkommen och efterlängtad vän och just därigenom åstadkomma
en så mycket större verkan. I poemet I porslinsfabriken finner
jag således vittnesbördet om Snoilskys förhoppningar på en
självständig linje mitt i åttitalsdiskussionens bränningar.
Under Snoilskys vistelse i Apenninerbergen juli—augusti tillkom
slutligen också poemet Skogsvandringen, skrivet till hundraårsdagen
av Tegnérs födelse. Det är konstnärligt sett en något ojämn dikt,
frisk och spontan i gestaltningen av den yttre situationen, sinande
och torr däremot i den didaktiska sammanfattningen. Givetvis är
det ingen tillfällighet, att Snoilsky i sitt poem förhärligat just
Sveadiktens skaldeyngling. Av dennes nationella patos hade nämligen
hans diktning sedan gammalt inspirerats. Man kan citera rader som
följande, vilka beteckna en genomgående linje i hans skaldskap:
»Säg, är du färdig att offra allt, om frihet, fosterland så befallt?»
Och ånyo inskärpes den fredliga kulturbragd under svärdets hägn,
som utgör ett avgörande element i Svenska bilder: »Och full vardt
lada och träsk vardt läns, ett Finland vanns inom Sverges gräns».
Därmed har man emellertid också rört vid de aktuella
ingivelsemomenten i dikten, ty säkerligen har denna stämning hos skalden
1 Carl Snoilsky och hans vänner II, s. 199.
2 S. Skr. 18, s. 377.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
