Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Henry Olsson
intensifierats genom hans fruktan denna tid att man skulle förlora
också Norge. De konstitutionella konflikterna stodo på sin
höjdpunkt, och Snoilsky hyste livliga farhågor. Om så vore, måste
broderlandet få gå sin väg, att med svenskt blod sammankitta
revorna vore reaktionärt vanvett, säger han i brev just från juli—aug.
Också Sveavisionen om hot från öster kan räknas som ett av
diktens element. Med all fredsvänlighet var Snoilsky en varm
försvarsivrare, och i brev till Lagerberg 10 mars 1883 kommer
riksdagens njugghet honom att frammana den stund, »då domen bryter
in». Skogsvandringen är alltså en nationell dikt, och med osökt
naturlighet har skalden återväckt den tegnérska djupa malmtonen av
stålklang och furubrus. Men också den sociala stämningen
pulserar i poemet (jfr Böök, a. a. s. 86 f.). Den efterlängtade
morgonrodnad, som »sofver bak skyar», är icke minst den sociala
förnyelsens dag, och åt Sveaskalden har helt självfallet förlänats ett drag
av botkrävande Savonarola, dundrande mot glitter och flärd. Att
den förhärligade ynglingen därjämte fått ett stänk av
ungdomstidens Eouget de 1’Isle-ideal, torde sammanhänga med Snoilskys
nya förhoppningar att kunna omgestalta sinnena och rycka
nationen med sig; skönlitteraturen hade »ett ofantligt inflytande, hvilket
Ibsen visat, när den till debatt upptager sociala ämnen», skriver
han i det anförda brevet till Lagerberg. —
Snoilskys sista italienska dikt, Hvilan i Egypten, skrevs i Parma
30 augusti — familjen befann sig redan på resa norrut. Som
bekant har den utomordentligt vackra dikten med sin nytestamentliga
mystik inspirerats av en Correggios madonna, och närmast syftar
den på makan och sonen. Men dessutom ha några strofer i dikten
erhållit en viss ton av Rydbergs Snöfrid, och otvivelaktigt är det den
egna krisens brännande frågor om tjänande och strid, som därvid
utgöra bakgrunden (Böök, a. a. s. 83 f.) I själva verket är det
uppbrottet från Italien, som givit utlösningen åt denna skaldens
stämning. Parma var en av de sista resestationerna, och inför
skilsmässan från Italiatidens sorglösa ljuvlighet har han plötsligt
överväldigats av det okändas ovisshet, medvetandet att i Tyskland
väntade en strävare livsuppgift och mera bitande vindar — jag
hänvisar till hans tvenne dagar tidigare brev till Lagerberg.
Stämningen från Tidsskeppet och Gothih har ånyo brutit igenom hos
skalden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
