Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 65
I morgon går vägen i brännande sand,
Men först får lian hvila i drömmarnes land.
Han föddes att kämpa, att lida och tjena,
Men än är han hennes, sin moders allena.
Snoilskys första dikter efter överflyttningen till Tyskland voro
de båda historiepoemen Lützen och Höstdag vid Schwedenstein. Jag
börjar med en utredning av det kronologiska sammanhanget, som
tidigare missförståtts. Snoilsky hade erhållit Posttidningens
uppdrag att skriva en minnesdikt över Lützenslaget och våndades
under uppgiften, varom han med en anklang av Strindbergs Nya riket,
som han just läst, skriver till Klemming 10 nov.: »Festdikter, sådana
som i detta jubileernas tidehvarf önskas, kan jag icke skrifva».
Slutligen gjorde han en rçsa till slagfältet i förhoppning att ett besök
på ort och ställe »kunde framkalla någon stämning af enskildare
natur». Warburg anser uttalandet syfta på dikten Lützen, vilket
ju uppenbart är oriktigt. Slår man upp Posttidningen för 6 nov.
1882, finner man också att den där införda dikten är Höstdag vid
Schwedenstein, ett stycke som hittills gällt för odaterat. Återstår
då Lützendikten. Jag kan icke tänka mig annat än att Snoilsky
först skrivit detta poem men missnöjd med dess officiella läggning
lagt det åsido och sökt ny inspiration; kanske har han därvid
påverkats just av Nya riket, vilket onekligen skulle ha största
intresset i detta sammanhang. Då han sedan gav ut sina dikter, har
han emellertid tagit med bägge styckena, vilka således båda torde
härröra från månadsskiftet oktober—november.
Lützen är ingenting annat än en välformad historierepetition,
Höstdag däremot har ett betydande intresse. Skalden har
emellertid icke varit inspirerad; han har behövt yttre anknytningar och
så vitt jag kan se har han funnit dem på tvenne håll. För själva
uppläggningen har han hämtat impulser från Tegnérs Gustaf
Adolfspoem 1832; för tillämpningen på samtiden åter har han använt
Ibsens dikt Ved Tusendår s-festen den 18de Juli 1872.
Äreminnesstilen hade råkat i misskredit — bakom den obarmhärtiga
satiren i Nya riket låg f. ö. Brand — och tydligen har Snoilsky känt
ett behov att klargöra förhållandet mellan historien och nuet. I
brev till Borchsenius 26 jan. 1886 har han som uttryck för en
sådan värdering anfört just dikten Höstdag: »Jag har en gång trott
5—31108. Samlaren 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
