Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Henry Olsson
mig sammanfatta min mening om kulten för ’de stora minnena’
och gränserna för dess berättigande i följande strof: ’Svenska folk,
o lär att minnet / Börda innebär, / om det ej odödligt verkar / in i
det som år’».1 Han påpekar samtidigt, att »många högtbegåfvade
andar, t. ex. Ibsen och Brandes, drifva fordran på modernt innehåll
ända därhän att vilja förvisa det historiska, det nationella från
poesiens område», något som han säger sig aldrig kunna gå med
på, I Ibsens tusenårsdikt har man emellertid en historiemålning,
som samtidigt har en bestämd relation till nutiden; i grunden är
den lika mycket en aktuell tendensdikt. Vid Hafsfjord kämpa
»stridsmænd for kvelden mod stridsmænd for gry et», och nu som
då står striden mellan tvenne tidevarv: »Ja, Haralds-tanken går
igennem tiden, og Hafsfjords-slaget står den dag idag». Än en
gång skola gryningens kämpar drabba samman med nattliga makter,
ty som »dödninger og drauger» äro de besegrades skuggor ännu i
verksamhet och smyga sig genom landet. Må nationen emellertid
hörsamma tidens lag, av Bismarcks och Garibaldis segervilja hämta
inspirerad kraft: då skall den ånyo bli »en slægt, der vil og tror»,
och i ett fritt och enat Norden skall Norges »gamle stortid» ännu
en gång mäktigt uppstå. — Också i Snoilskys dikt står evigt och
alltjämt striden mellan dagens och nattens makter, mellan Gustaf
Adolfs ljusa klinga och Friedlands mörka runesvärd, och till denna
bistra kamp måste nationen ta ställning:
Fäkta inom egna gränser
Lützens slag till slut,
Dvalans, nödens tröga skuggor
Segerrikt drif ut!
När du blott i enig samdrägt
Griper målet an,
Får nog hvarje fruktbar tanke
Ock sin egen man.
Och då detta skett, skall världen ånyo få höra storhetssagan om
ett framtidsfolk i Norden — man torde kunna tillägga ett folk, som
pånyttfötts genom den sociala reformationen. Endast skada att
»fruktbar tanke» låter lika svävande som Ibsens »det vordende».—
I november tillkom stycket En konstnärs efterverld, skrivet efter
ett besök i Leipzigs konstförening. Dikten synes mig mindre in-
1 Carl Snoilsky och hans vänner II, s. 382.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
