Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 67
tressant genom sin direkta innebörd — ett avvärjande noli me
tangere — än genom att den faktiskt rymmer Snoilskys egen
estetik. Den tavla han skall gilla — det är poemets kontenta — måste
tilltala både själ och öga, där skall finnas både tanke och
kunnande. Man kan säga att i följande två strofer rymmes hans kritik
av realismens detaljmanér, sådant det framträder exempelvis hos
Bååth:
Här var natur och sanning,
Men ock ett konstnärshjerta,
Som gett i landskapsbilder
Sin egen lust och smärta.
En hand, som djerft försmådde
Att ängsligt noga pensla,
I snabba syner fästat
En doft, en ton, en känsla.
I december slutligen skriver han poemet Den tjenande brodern.
Snoilsky hade kommit till Tyskland för att arbeta, för att från
grunden uppmura sin nya sociala diktning, och Den tjenande brodern
är verkligen ett allvarligt försök att realisera denna avsikt. Man
kan förstå att dikten var Snoilskys älsklingsstycke. Typisk är hans
reaktion inför ett kommafel, som insmugit sig i den tryckta
upplagan och som slutligen måste raderas bort. »Carl riktigt sörjer
över denna comma, ty stycket är hans egen käraste dikt», skriver
Ebba till förläggaren. I sonetten Svenskhet hade Snoilsky upptäckt
bonden, i Den tjenande brodern har han upptäckt arbetaren. Det
är ett nytt decennium, som hållit sitt intåg i hans diktning, men
det är också en ny miljö. Med sin flyttning till Dresden hade han
nämligen kommit i en annan social atmosfär, den kämpande tyska
arbetarrörelsen, som visserligen var hårt beträngd men dock hade
helt andra maktresurser än den desorganiserade italienska.
Måhända var det den långa färden från Florens till Dresden,
som givit Snoilsky uppslaget till detta poem om resan genom livet,
där vid varje station »ett dukadt bord står till reds». Men
samtidigt bygger dikten på hans gamla Savonarolatankar, »vissa
socialpolitiska drömmerier, som tänka sig möjligheten af en jemkning i
samfundsklassernas nuvarande förhållanden, åvägabragt genom en
nyvaknad kristendom på grundval af friheten och broderligheten».
I praktiken ville han verka mot fördomar och maktmissbruk, söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
