Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 Henry Olsson
Gud bättre, det är visst en svår tid, som stundar för vår
skandinaviska nord. Vi hafva alltför länge varit lyckliga och drifvas nu af
ett oemotståndligt begär ut på de politiska stormarnas nyckfulla haf.
Efter denna historiebild följa i Snoilskys serie en rad dikter,
som Warburg lämnat odaterade men som omnämnas i brev till
Wikblad 26 april 1883 och tydligen härröra från slutet av mars
fram till detta datum: Amaryllis, Caroline Mathilde, Cavour och hans
gäst samt minnesdikten över Carl Johan Bohman. Amaryllis är en
ren reproduktion av den bellmanska daggigt nymornade
naturpoesien, »en vårdröm om lycka i Nord» — förmodligen har skalden känt
den som en välgörande avspänning i de sociala orostankarna. Som
ofta har Snoilsky i sin hyllning inneslutit också mästarens
Djur-gårdslandskap, en förknippning som här icke är alldeles
oanfäkt-bar, då Opp Amaryllis ju lär vara tillkommen i trakten av sjön
Magelungen i Södertörn. — Caroline Mathilde, som av någon forskare
oriktigt daterats till 1879, vore enligt anförda brev ett blott och
bart impromptu och en förstudie till den utförligare behandling
skalden länge tänkt ägna motivet. Genom Ahnfelts bok Från Europas
hof hade han förnyat bekantskapen med den danska drottningen,
vilkens öde och behandling nära nog försatt honom i raseri; också
med den snillrike, fast förhastade och okloke reformatorn Struensee
hyste han varm sympati, i synnerhet då han betänkte för vilka
outsägliga kreatur mannen fallit offer. Samma oförställda medlidande
med den unga drottningen talar också ur själva dikten, och med
särskild intensitet återges den brutala hetsen och de förgiftade
nålstyngen från det hycklande och indignerade samhället:
De som nyss blott egde smickertoner
Voro genast bödlar och spioner,
Och det hette: rättvisa har skett.
Framför refvorna i hermelinen
Med hvad tillfredsstäld moral i minen
Skröt man nu: det stygnet har jag gett!
Det är en ganska stilfull och verkligt gripen hyllning till en
skaldens själsfrände, en av de svarta svanorna. Snoilskys plan på en
fortsättning blev emellertid aldrig fullföljd. I Samlade dikter, där
poemet kallas En drottning, har i stället en av stroferna uteslutits,
säkerligen för att ge stycket en mindre konkret tidsbetonad, mera
allmängiltig prägel. — Också om minnesdikten över Carl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
