Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 77
Bohman förekommer i samma brev till Wikblad ett uttalande. I
opposition mot den vanliga idealiserande gravstilen hade han sökt
framställa gubben — som bekant Snoilskys gamle lärare —
alldeles som han gick och stod »i pels och i blå ami». Skalden har med
andra ord betraktat styckets konstlöshet som ett för tiden djärvt
och radikalt experiment i realism — också på detta område har
han sökt tillämpa de nya teorierna. Och övergår man till själva
dikten, understrykes där ännu en gång programmet vilja och
ihärdighet. Den gamle lärarens energiska målmedvetenhet och
obevekliga kamp mot all »flärdfull glans» blir honom ett föredöme i hans
egen närvarande strävan. —
Största intresset av dessa dikter har emellertid Cavour och hans
gäst. Mitt i natten får den store statsmannen mottaga besök av
en engelsktalande maskerad herre, vilken avslöjar sig som hans gamle
fiende, den dödsdömde republikanen Mazzini. Han kommer icke
för att köpslå om nåd, och deras respektive politiska mål skola
alltfort förbli olika: »Ni hyllar huset Savoyen, och jag är republikan».
Han vill endast klargöra att han känner Cavours snillrika plan och
att denne, så långt det gäller Italiens frigörelse, kan räkna honom
och hans otaliga anhängare som sina osynliga bundsförvanter:
Men öfver hvardera lösen
Italien står himmels vidt.
Italien från främlings-oket
Det gäller att göra fritt.
Se’n målet en gång är vunnet,
Är allt som förut det var:
Vi ha våra gamla idéer,
Ni har edra domstolar qvar.
Verklighetsunderlaget för denna dikt har Snoilsky med all säkerhet
hämtat från en anekdot, som jag återfunnit i Ny illustrerad tidning
18 maj 1872. Under rubriken »En audiens» berättas där, hur
Cavour en dag fått mottaga besök av en resande utlänning, som på
engelska språket framlagt ett snillrikt förslag till Italiens
återupprättande. Vid Cavours svårighet att förstå sin interlokutör
sammanfattade denne omedelbart sitt förslag på italienska. Imponerad
och förtjust uttalar premierministern sin ledsnad att i den
besökande icke kunna räkna en landsman. Om så vore, svarar
främlingen, »skulle ni döma honom till döden»; den enda tjänst Cavour
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
