Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 Henry Olsson
alltför mycket skulle markeras. Från början till slut är nämligen
Blodboken en av Snoilskys starkast personliga dikter. Och
därom vittnar till sist också, att det fullbordade poemet mindre blev
ett exempel på Brandes’ berömda kritikermod än på Snoilskys egen
diskretion. —
Den 22 okt. insände Snoilsky, som ersättning för den då
utmönstrade Blodboken, den lilla resedikten Judekyrlcogården i Prag.
Orten hade passerats under skaldens resa från Italien till Tyskland,
och troligen hade dikten någon tid förelegat, ehuru han — oviss
om betydelsen av det gängse bruket med småsten på gravarna —
icke vågat auktorisera den. Eeligionshistoriskt sammanhänger den
egendomliga seden med fylgiatron, vilken dock i Snoilskys liksom
f. ö. i Levertins utomordentliga dikt och i Per Hallströms reseskiss
över samma ämne ersatts med en mera poetiskt gripande tolkning.
Också i denna dikt varsnar man Snoilskys medkänsla med de
lidande och förtryckta, med folkens liksom individernas tunga
ökenvandring. —
Vinets ande har av Warburg förlagts till oktober månad men
bör med säkerhet återflyttas till september, då slutmanuskriptet till
dikterna förelåg. I en för skalden mera ovanlig metafysisk
symbolik låter han vin-anden sia om det hägrande framtidsrike, där
druvans saft skall vara obehövlig: tydligen ett led i hans allmänna
sociala utopi. »Goodtemplarismens med förvånande framgång krönta
strid mot spritdryckerna» hade väckt hans sympati, och liksom
Almquist har han av principiellt demokratiska skäl velat anknyta till
den mäktiga folkrörelsen. Han mottog också en och annan
tacksamhetsskrivelse från nykterhetsvänner. Men av hans korrespondens
med Estlander finner man även, att den unge Horatiusadept, som
en gång bringat druvor och skänkt i av sitt unga vin, omöjligen
kunnat förneka sin utgångspunkt. —
Inför diktsamlingens avslutande synes Snoilsky ha gripits av
en ängslan, att han icke lyckats ge tillräcklig konkretion åt sitt
samhällsprogram, att hans sociala idévärld alltför mycket skulle
sväva i det blå. Den starkt didaktiska Emigrationen har han i
stället betungat med så mycken utredande statistik, att de få
fläktarna av poesi endast obetydligt förmå friska upp resonemangens
torka. Ämnet har i samtida och äldre dikter behandlats av Talis
Qvalis, von Braun, Ej alar-Östergren, Bååth och Ola Hansson, från
början i en alltför överspänt fosterländsk ton, så småningom i de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
