Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 Henry Olsson
de andra åter tycka antagligen, att jag går till väga för hofsamt
och neutralt. Strindbergs brandraketer hafva stegrat deras
anspråk». —
En långt starkare inspirerad dikt är Gossarne leka soldat, om
vars förhållande till Rydbergs Prometeuspoem — där finns f. ö.
också en klang av Dexippos — jag vid ett föregående tillfälle tålat.1
Här har Snoilsky icke längre nöjt sig med allmänna varningar och
förmaningar, med varmt medlidande har han kastat sig mitt in i
den sociala ämnessfären. I själva verket är det en av skaldens
mest gripande och intensiva samhälleliga målningar, kanske det
främsta av hans direkt sociala stycken och ett orättvist förbisett
led i de framställningar av tidens Grotteproblem, som påyrka alla
klassers rätt till bröd och bildning. Alumner av ett förnämligt
bildningsinstitut äro »lyckans rika söner» — så börjar dikten —
till kropp och själ harmoniskt utvecklade, en stolt ideell ungdom
av samma natur som i Valborgs-eld. För ynglingar som dessa är
fosterlandskärleken en naturligt integrerande faktor i hela deras
känsloliv. På detta uppväxande aristokratsläkte har all omsorg
slösats; hela dess uppfostran tjänar att inprägla kulturtraditionens
förpliktande arv. Men det finns en annan ungdom, som fostrats i
fattigskolans tristess och andliga torftighet, en blek och mager
trupp, där man förgäves skall efterspana fager form och barnslig
levnadslust. I sin skola ha också dessa ynglingar fått lära sig, att
de leva i en lysande och mäktig stat — i parentes sagt spelar
händelsen i Tyskland — där varje man en dag skall göra sin plikt
mot fosterlandet. Men allt det som ger den gråa plikten lyftning
och glans, det förskönande och ideala, därom har fattigskolan ingen
aning. Och när en dag krigstrumman går och de som mogna män
få ränseln på rygg och geväret i hand, skola de ovetande piskas
fram att med sönderslitna lemmar beså ärans fält, medan de bildade
dock fatta stridens orsak och mening och därför frimodigt kunna
gå fram.
Veta att sitt eget de bevara, .
När de grannens kraft och lycka bräckt,
Att blott så de värja af en fara,
Som kanske förkrossat nästa slägt.
1 Samlaren 1929, s. 211. Om Rydbeegs Prometeus och Ahasverus heter det
i Snoilskys brev till Estlander 18 aug. 1882: »Hvilken svensk skald har sagt
djupare saker på ett skönare språk, än han der gör?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
