Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Diktningen (1882-83)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 93
Det är i en pregnant formulering Snoilskys innersta sociala och
samtidigt fosterländska patos. För en gångs skull skymtar man
här också, vilken roll den tyska miljön spelat i hans sociala
orientering. Viktigare än yttre maktresurser äro för Snoilsky skarornas
hänförelse och ideella förtröstan, känslan av inbördes samhörighet,
ansvaret för kommande släkten och mot »det folk, som våra
bördor bar långt före våra dar».
Återstår poemet Så och ej annorlunda, där Snoilsky med något
av den koncisa och opassionerade sakligheten i sina sonetter
fastslår orättvisan i fördelningen av livets goda. Man kunde kalla det
en framställning av all tendensdiktnings a och o. Tvenne frön med
lika krafter och utvecklingsmöjligheter falla det ena i närande jord,
det andra i en saftlös skreva, det förra skjuter fritt i höjden,
medan det senare pinat och fånget stäckes i sin växt.
Så var skickelsens fördelning:
Lycklig jordmån — mägtig tall,
Saftlös skrefva — kufvad telning!
Just som det sig bör och skall.
Man kan fråga sig, om Snoilsky med sin tredje
diktsamling-lyckats förverkliga de intentioner, som varit hans ledstjärna.1 Det
är därvid först och främst att märka, att skalden själv gjort en
bestämd reservation. Inför diktsamlingens avslutande skriver han
nämligen 2 aug. till Wikblad: »Denna nya bok får ej betraktas
som annat än en öfvergång, en kamp med idéer och former,
hvilkas rätta, definitiva uttryck jag ännu ej funnit». Formproblemet
hade Snoilsky alltså icke lyckats lösa. Klart och pregnant
fastställer han utgångsläget: den realistiska tendensskildringen krävde
alldeles särskilda uttrycksmedel; antingen måste han därför övergå
till prosan eller också underkasta lyriken en grundlig reform, för
vilken han känner sig sakna förebilder och ideal. Jag citerar hans
yttrande om den nyss absolverade diktsamlingen till Klemming 5
mars 1884: »Men detta är en stötesten för poesien. — All afsigtlig
tendens blir så lätt prosaisk, torr didaktik, partimessig förmaning.
Mina poem Emigrationen, Höstdag vid Schwedenstein, Skogsvand-
1 Jag betonar, att här endast avses att markera ett par drag i tredje
samlingen, vilka utmärka denna till skillnad från den fjärde. Sammanfattningen av
Snoilskys sociala strävan uppskjutes lämpligen till en enhetsbehandling av hela
denna diktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
