Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Kort återblick - Ingvar Anderssons synpunkt på Karlskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 Erik Neuman
erhålla i utbyte mot Gorsungaby och Gorsungaholma, men att på
vissa punkter enighet ej nåtts, förstår man det obestämda uttrycket
»thenne effterscriffne thera götz som först äre i Silbo hered i
Kerna-sokn Wigby Haarby Östraekby». Det var sannolikt den av konungen
till Strängnäs utsände brevförarens uppgift att i utbyte mot
kronogodsen söka erhålla det mesta möjliga, och resultatet av hans
bemödanden föreligger i diplomet av den 28/i2: »i Wigby fira gorda
i Haarby en gord . . . Jtem en gord i Östraekby»1.
Jag anser sålunda fortfarande ej sannolikt, att Byting varit
den, som utskrivit de båda diplomen, varför jag ej heller i honom
kan se den man, som författat senare delen av Karlskrönikan
(åtminstone ej i den form, som krönikan har i Cod. Holm. D 6).
Då denne man emellertid (se ovan s. 98) i kansliet måste ha
spelat en granskares och ledares roll alldeles som vid tillkomsten
av Karlskrönikans sista parti, framförde jag den hypotesen, att Karl
Knutsson, som under sina första år blott haft en kansler, Bengt
Jönsson, vilken naturligtvis förestått kansliet, så småningom efter
danskt mönster tillsatt också en speciell rättartingskansler, Nicolaus
Byting. Bengt Jönsson — som jag f. ö. identifierade med den
Benedictus de Upsalia, vilken i universitetsmatrikeln för Leipzig 1438
nämnes som baccalaureatus och 1441 som magister — tänkte jag
mig således åren 1452—53 fortfarande som föreståndare för kansliet,
ehuru hans namn ej finnes belagt efter år 1449 (a. a. 1, s. 178 ff.).
Jag behöver väl ej betona det hypotetiska i detta antagande.
Andra möjligheter äro naturligtvis också tänkbara. Fastän den, som
redigerat senare delen av Karlskrönikan, i det kungliga kansliet haft
en granskares uppgift, behöver detta ej nödvändigtvis innebära, att
han varit kansleren. Det kan ha varit ett stort kansli med inånga
ämbetsgrader.
INGVAB ANDEESSONS SYNPUNKT PÅ KAELSKEÖNIKAN.
Ungefär samtidigt med att jag i Samlaren N. F., Årg. 8,
publicerade mitt ovan i korthet refererade arbete, utkom Ingvar Anderssons
gradualavhandling Källstudier till Sveriges historia 1230—1436
(Lund 1928).
Jämte kap. I, utförligt behandlande Erikskrönikan (s. 6—107),
synes mig som avhandlingens intressantaste parti böra nämnas kap.
1 Kursiveringarna äro gjorda av undertecknad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
