Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Ingvar Anderssons synpunkt på Karlskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 101
VI, som (s. 259—302) söker utreda den s. k. Engelbrektskrönikans
källor och tillkomsttid. De slutsatser, till vilka författaren i detta
senare kapitel kommit, äro i sanning Överraskande. Redan
kapitelrubriken »Den s. k. Engelbrektskrönikan» antyder, vad författaren
sedan i slutet av sin avhandling (s. 298 ff.) energiskt hävdar,
nämligen att det aldrig skulle ha existerat någon självständig
Engelbrektskrönika. Den av von der Ropp och efter honom allmänt av
svenska historiker antagna Engelbrektskrönikan skulle från början
ha ingått som första led i ett större verk, Karlskrönikan, som i sin
helhet inspirerats av Karl Knutsson efter hans val till Sveriges
konung. Avsikten med Engelbrektspartiet skulle enligt författaren
ha varit att »framhålla kontinuiteten mellan Engelbrekts uppror och
Karl Knutssons konungadöme» (a. a. s. 299). Flerstädes, särskilt
s. 301, betonas i motsats mot von der Ropp, att hela Rimkrönikan
2 författats av en enda man.
För att förstå de stick i stäv mot von der Ropps gående
slutsatser, till vilka Ingvar Andersson kommit, måste man erinra sig,
att det ena av von der. Ropps viktigaste bevismoment redan för
länge sedan av Erland Hjärne betydligt reducerats, medan
Andersson här gjort sitt bästa att söndersmula det andra.
Ett av von der Ropps tyngst vägande argument för antagande
av en självständig Engelbrektskrönika var de många i förra delen
av handskriften fram till tidpunkten för Engelbrekts död företagna
ändringarna, mestadels uteslutningar, av vilka den märkligaste efter
v. 1971, där den okände censorn strukit över ej mindre än 51
rader, behandlande Engelbrekts missämja med Bengt Stensson och
hans son. Detta parti, vars 45 första versrader ej begagna den
annars i krönikan brukliga knitteln utan ett konstfullare versslag
med rimflätningen aabccb, var enligt von der Ropp »der Rest der
ursprünglichen Gestalt des Engelbrechtsliedes, welches bei der ersten
Bearbeitung seine kunstvollere Form zu Gunsten der einfach
ge-reimten Prosa der Karlschronik eingebüsst hat» (a. a. s. 136).
Förutom den omarbetning, som censorn företagit i den i
handskriften föreliggande texten, antager således von der Ropp en tidigare,
som emellertid i det hela skulle inskränkt sig till formen (a. a.
s. 138 f.).
H. Schück, som accepterade von der Ropps hypotes och
trodde sig kunna konstatera en fullständig överensstämmelse i
versmått mellan det i krönikan strukna partiet och biskop Thomas’ Fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
