Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Ingvar Anderssons synpunkt på Karlskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 Erik Neuman
hetsvisa, bragtes av detta och andra skäl till övertygelsen, att biskop
Thomas varit författaren till den ursprungliga Engelbrektskrönikan,
varav smärre partier skulle ha bevarats i hans Engelbrekts- och hans
Frihets visa.1
Denna mening har Schück emellertid senare2 övergivit, detta
till följd av Erland Hjärnes övertygande vederläggning i »Biskop
Thomas’ av Strängnäs visa om striden för Sveriges frihet».8
Hjärne uppvisar här, att överensstämmelsen i fråga om
rimflätningen mellan Frihetsvisan och det uteslutna partiet i krönikan
(om hänsyn tages till detta senare i sin helhet) långtifrån är så
fullständig, som Schück antagit. Även i stilistiskt hänseende
ådagaläggas vissa avgörande skiljaktigheter mellan jämförelseobjekten,
varjämte författaren med full rätt hävdar det osannolika i »att en
omarbetare skulle ansett det löna mödan att med detta enda
undantag4 i en dikt på omkring 3,000 verser genomgående avlägsna denna
konstfulla rimflätning för att ersätta den med den nuvarande banala
parrimningen» (a. a. s. 103).
G. von der Ropps andra skäl för antagande av en självständig
Engelbrektskrönika, skriven i det närmaste samtidigt med de
behandlade tilldragelserna, är rikedomen pä trovärdiga detaljer. »Nur
ein Autor, der während der kurzen aber thatenreichen Laufbahn
Engelbrechts in stetem Verkehr mit diesem stånd, konnte sie mit
einer solchen kaum glaublichen Genauigkeit in den Einzelheiten
schildern, wie sie das Engelbrechtsgedicht darbietet. Die Fulle von
kleinen dem Gedäehtniss leicht entschwindenden Zügen, die länge
Reihe von Namen, Ortsangaben und Tagesdaten, von Reden und
Gegenreden, die augenscheinlich mehr als dichterischer Schmuck
sind, zwingt den Schluss, dass zwischen den Ereignissen und der
ersten Niederschrift kein grosser Zeitraum lag, geradezu auf» (a. a.
s. 135 f.).
Detta von der Ropps otvivelaktigt tyngre vägande argument
har Andersson i sin avhandling i betydande mån berövat dess pondus,
i det han uppvisat slående — understundom t. o. m. verbala —
överensstämmelser mellan å ena sidan krönikan, å andra sidan
annalerna och vissa rådsskrivelser (a. a. s. 263 ff.). Liksom i fråga
1 Schück, Engelbrekt (Sthlm 1915), s. 218 f.
2 Illustrerad svensk litteraturhistoria, 3 uppl., I, s. 419, 440.
8 Histor. Tidskr, f. Finland, 1919, s. 96 ff.
4 = RK 2, v. 1971 : 1—45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
