Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Ingvar Anderssons synpunkt på Karlskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 103
om Erikskrönikan måste författaren visserligen även beträffande den
s. k. Engelbrektskrönikan inrymma rätt stor plats åt oskrivna källor
eller muntlig tradition, men då det mesta av krönikan kan återgå
på skriftliga källor och författaren vidare hävdar, att de muntligt
traderade uppgifterna huvudsakligen härstamma från
Karl-Knutssons-krétsar, medan blott »en relativt ringa del av stoffet synes vara
direkt knutet till Engelbrektstraditionen» (a. a. s. 298), torde
avhandlingens slutord på de flesta läsare verka synnerligen bestickande:
»Ur Karlskrönikan kan sålunda icke en självständig
Engelbrektskrönika utskiljas. Den skildring av den nationella resningen, som
gives i dikten, har tillkommit i enlighet med Karl Knutssons önskan
och är att betrakta som ett led i hans verksamhet för det nationella
kungadömet. Han låter i krönikans första del skildra den rörelse,
som är förutsättning för hans egen verksamhet.»
Ernst Nygren, som1 recenserat Anderssons avhandling, anser
»högst sannolikt», att författaren i sina slutsatser träffat det rätta,
och bifogar t. o. m. ytterligare ett skäl mot von der Kopps teori,
i det han påpekar, att krönikan ej meddelar något som helst om
Engelbrekts förflutna, vilket ju föga harmonierer med att kronisten
skulle ha tillhört hans närmaste omgivning (a. a. s. 101).
Trots sitt välvilliga omdöme framhåller dock Nygren, att full
bevisning ännu ej kan sägas föreligga för Anderssons slutsatser.
För att kunna prestera en sådan kräves att »underkasta hela
Karlskrönikan enahanda granskning, som nu blott kommit
Engelbrektsdelen samt det till denna närmast angränsande partiet till godo
(a. a. s. 102). Denna uppgift kan emellertid enligt recensenten ej
lösas, innan vi erhållit nya för källkritiska jämförelser mer lämpade
utgåvor av de olika krönikorna, än dem Klemming åstadkommit
(a. a. s. 103).
Detta den i eminent mening sakkunnige recensentens
pessimistiska uttalande, som ställer i utsikt stridsfrågans lösning först
i en oviss, säkerligen rätt avlägsen framtid, borde väl — om
något — förmått undertecknad att resignera, men med en liten
variation av det gamla ordspråket vill jag i stället svara: »Många vägar
bära till Rom». Kan frågan på historisk väg ej lösas, förrän nya
handskriftseditioner kommit till stånd, så tror jag dock fullt och
fast, att man på andra vägar redan nu kan komma till slutgiltiga
resultat, åtminstone beträffande frågorna: En eller flera författare,
1 Scandia 1929, s. 89 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
