Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Frekvensen av vissa ord i olika delar av krönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 Erik Neuman
(i rim med män pl. m.) v. 8510, 8946; sin v. 6953. Då sin och 6
av exemplen på (a) men (7046—7869) äro till finnandes just hos
hand 8 eller redaktören för denna del av krönikan, kan man ej
heller antaga, att formen kommit in genom avskrivare av
författarens original, vilket ju f. ö. vederlägges av det i rim förekommande
tän, som givetvis måste härröra från författaren själv. Men om
kortformerna — oberäknat rimformen tän — vandrat över i hand
6:s renskrift ej mindre än 3 gånger (v. 6552, 8947, 9623) vore ju
underligt, om de ej någon gång skulle återfunnits också i den
ungefär dubbelt så många verser omfattande Engelbrektskrönikan, i
händelse författaren här vore densamme.
Bland de stilpräglande ord, som Brøndum-Nielsen i sitt
ovannämnda arbete (s. 45 f.) tagit till hjälp för särskiljande av den
danska rimkrönikan i språkligt olikfärgade avsnitt, finnas åtskilliga
för folkvisorna karakteristiska. Av dem ha särskilt två visat sig
användbara också för här gjorda undersökning av Karlskrönikan.
Det förstärkande adverbet sära eg. ’smärtsamt’, sedan
’högeligen, övermåttan’1 förekommer i Engelbrektskrönikans text med
skrivningarna sore v. 92, 213, saara v. 711 och sära v. 639, 693,
705, 712, 718, 721, 902, 1004, 1012, 1177, 1445, 1537, 1605, 1861,
1970, 1971:28, 2069, 2089, 2249, 2524, alltså 23 gånger. I den
ursprungliga redaktionen har det emellertid förekommit ytterligare
4 gånger, fastän det senare strukits, nämligen v. 1295, 2090, 2743
samt v. 1961, på vilket senare ställe det återfinnes sammansatt med
förstärkningen ful (fulsaare). I senare delen av Karlskrönikan finna
vi ordet endast 6 gånger, nämligen v. 6557, 6869, 8745, 8814, 8961,
9338. Medan ordet i Engelbrektskrönikan förekommer ungefär på
var 110:e rad, finnes det i Karlskrönikans slutparti endast på
ungefär var 500:e.
Än mer bevisande är frekvensen av det i folkvisorna så ofta
brukade monde (»Jungfrun hon monde sig till ottesången gå»), som
väl företrädesvis använts dels som utfyllnad av versraden dels även
med syfte att få det omskrivna verbets infinitiv som rimord.
I textupplagan träffa vi inom Engelbrektskrönikan monde (munde
o. d.) ej mindre än 83 gånger2, medan det i Karlskrönikans senare
1 För betydelseutvecklingen jämför ty. selir.
2 Beläggställena äro: v. 109, 179, 198, 256, 308, 357, 365, 366, 371, 373, 393,
438, 467, 485, 493, 496, 521, 523, 524, 545, 550, 581, 639, 736, 789, 806, 819, 839, 915,
976,1017, 1035,1037, 1049,1076, 1104, 1127, 1147, 1150,1198, 1215, 1346, 1360, 1381,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
