Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Språkdrag hos hand 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Erik Neuman
skutte (-u) 3 pl. pret. ind. ’sköto’ v. 1259 u., 2095, 22491 och luppu
3 pl. pret. ind. löpte’ v. 2084, loppu id. v. 2445.2
På grund av de båda preterita med förlängd konsonant,
skulle man kunna känna sig frestad att utan vidare eliminera också
den egentliga sörmländskan (»i Södermanland med undantag av
Mälartrakterna och Södertörn»), ty enligt Hesselman i Nordiska
Studier tillägnade A. Noreen (Uppsala 1904), s. 379, »synes
vokalförlängning i kortstaf viga ord där vara genomgående». Senare
har emellertid T. Ericsson3 även från inre och södra Södermanland
uppvisat några få exempel med förlängd konsonant, bland dem
participerna förluppen och blåsluppen. Även om formerna luppu,
loppu alltså mycket väl kunnat tillhöra den egentliga sörmländskan,
är någon form skutten ’skjuten’ där ej (åtminstone ännu) uppvisad.
Det tre gånger belagda skutte(-u) ger således ett visst, om också
svagt utslag till förmån för de uppsvenska målen.
Ehuru skrivaren ur sin miljö tillägnat sig former sådana som
de nyss nämnda, har han själv ej varit uppsvensk. Ja, han har
säkerligen till sin härstamning och sitt (ursprungliga) språk ej ens
varit svensk.
Det sätt, varpå handskriften av Klemming utgivits, bär skuld
till att detta faktum ej uppmärksammats och till att de resultat,
vartill jag nedan kommit, onödigtvis fördröjts. Härmed vare
ingalunda sagt, att Klemmings utgåva skulle vara direkt undermålig.
Den torde (trots vissa felläsningar4) kunna fylla åtminstone sin tids
krav på god tolkning och rätt återgivande av texten. Tyvärr har
emellertid Klemming i sin utgåva vidtagit några anordningar, som
haft ödesdigra konsekvenser.
Beträffande de delar av handskriften (bl. a. hand 2:s parti), som
vid en senare tidpunkt utsatts för stark omredigering, mestadels i
form av uteslutningar5, har ej utgivaren i textpartiet meddelat den
ursprungliga lydelsen, detta med motiveringen, att »en hvar
författare otvifvelaktigt bör åtnjuta sin rätt till sitt arbetes återgivande
så som han sjelf velat hafva det». Motiveringen skulle ha ägt ett
visst värde, under förutsättning att det verkligen varit författaren,
1 skuta v. 2200.
2 lopo v. 2238: 8.
8 Grundlinjer till undersökningen av Södermanlands folkmål {Sv. landsmålen,
Bih. 8, 1914), s. 79.
4 Delvis av undertecknad redan i artikel I behandlade.
5 Se ovan s. 104 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
