Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Språkdrag hos hand 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 135
aktig ändelsevokal, såsom thiano inf. ’tjäna’ s. 18, ostraffalilcin
’ostrafflig’ s. 15, sJcänJca 3 sg. pr. konj. s. 18, thianast ’tjänst’ s.
14, tilsätia 3 sg. pr. konj. s. 21, men om skrivaren varit av
tysk härkomst, måste han ha vistats ganska länge i Sverige, ty
oftast äro ändelsevokalerna korrekta och ej mindre än tre exempel
på vokalbalansen a : å förekomma : (thön ordh äru ait) thve brotho
s. 20, (mz) näfwo (synom) s. 25, (thil) graffwo s. 27.x
Som hypersvecismer kunde man känna sig böjd att tolka
följande former hos hand 2: laghede (: behaghede) 3 pl. lade’ v. 2263,
lystedhe 3 sg. ’lyste, behagade’ v. 1909 n.2 och tollade 3 sg. ’talde,
led’ v. 2699 ti.2, men man känner sig betänksam, då man i Kalkar
finner laghedt part. pret. (Grundtv. Folkev. III) och lystede pret. sg.
(visserligen först från 1500-talet).
Även hos hand 1 förekomma några preteritiformer med
syn-koperad mellanvokal: Jclagde 3 pl. v. 411, plägda 3 sg. v. 354, sivarde
3 sg. v. 1112. Att formerna äro så få, och att två av dessa tre
preterita äro identiska med de från hand 2 anförda, gör troligt,
att de kommit in från det omarbetade förlägget.
Detsamma gäller den enstaka formen nögede 3 sg. (thorn n. thz
alla wel) v. 159, som kan sammanställas med Kalkars nøgœdœ
3 sg. pret., Romant. Digtn. II: 2813 (märk dock nöghiade 3 sg.,
av Söderwall anfört från MB24, s. 323).
4. Former, som betydligt mer harmoniera med danska än med
svenska skrivvanor på denna tid äro lafived(h)e 3 pl. pret. hid.
lovade’ v. 2621, 2627, lafde 3 sg. pret. ind. v. 2619, 2623, laffuet
part. pret. ne. 1971:25, 2392:4, sup. v. 2161.
Dylika skrivningar med a i st. f. (kort) o i rotstavelsen äro i
danska 1400-talslitteraturen så vanliga, att det är svårt förbise dem.
De uppträda f. ö. redan i slutet av 1300-talet, såsom en
undersökning av de i Brøndum-Nielsen, Gammeldansk Grammatik I, s. 224 f.,
upptagna exemplen visar5, så t. ex. färe prep. ’för’, la(a)ff n. lov’ i
diplom från 13936, där man f. ö. finner fler exempel än de av
Brøndum-Nielsen anförda {famefndce s. 35, til faren s. 36).
1 Det s. 20 förekommande vndhon beror naturligtvis på inverkan från
kort-staviga adv. på -an (> -ön); Kock, ANF 22, s. 338.
2 Saknas (på grund av sin undanskymda plats i rättelserna) hos Söderwall.
8 Om kkiff(ua)de se nedan!
4 = Svenska medeltidens bibelarbeten 2 (SFSS bd 9: 2).
5 Om deras förutsättningar i danskt uttal se Brøndum-Nielsen s. st.
6 Udvalg af hidtil utrykte danske Diplome og breve etc. (ved C. Molbeck
og N. M. Petersen, Kbh. 1858), s. 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
