Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Språkdrag hos hand 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 Erik Neuman
eller 8 hellre, trots singulart subjekt, ändrat war till ware än att
bibehålla far, visar, hur illa detta senare måste ha ljudit i svenska
öron. Det feminina far, som finnes hos hand 2, härstammar
naturligtvis från tyskan.
Lexer, Mhd. Wb. III, s. 326, upptager det mht. vare, vär både
som starkt femininum och starkt maskulinum, men Schiller u. Lübben,
Mnd. Wb. V, s. 199 b, ansätta för mit. vare1 blott femininum. Då
formen far hos hand 2 otvivelaktigt är femininum och vår varken
i medelhögtyskan eller medellågtyskan är neutrum, finnes intet skäl
ansätta den sena formen lyffs fåår som neutrum. Det sannolikaste
är, att den varit femininum, men maskulint genus är ej helt och
hållet uteslutet.
b. En annan reduktionsform ’år fäst n. ’fäste, fästning’, som
förekommer i rim med best adv. ’bäst’ v. 1436 f. och i rim med ther
näst adv. v. 2517 f.
Lexer, Mhd. Wb. III, s. 327, upptager både veste stf. och vest,
men Schiller u. Lübben, Mnd. Wb. V, s. 246 b, har blott vesten(e),
veste f. som uppslagsform, och ej heller bland exemplen förekommer
något vest. Professor A. Lasch har emellertid på min förfrågan om
den apokoperade formens förekomst i lågtyskt språk välvilligt
meddelat, att hon känner till dylika former från »nordniedersächsischen
Texten im 16. Jahrhundert». Pormen utesluter således ej en lågtysk
skrivare.
Jämte rimmet fäst: best förekommer hos hand 2 också det
liktydiga fästa o. d. : bezsta o. d. (v. 1314 f., 1944 f., 2361 f.)2, vilket
även återfinnes hos hand 1 (v. 830 f., 1194 f.). Pormen bezsta i st. f.
bezst (adv.)2 verkar ju konstruerad »ad usum præsentem». Troligen
är rimmet kalkerat på Erikskrönikans v. 390 f., där dock bägge
rimformerna äro fullt naturliga.3
c. V. 2549 f. lyder:
ä medhan jak ma stånda
thenne stadhen komber ey j hans handa.
Pormen handa kan naturligtvis här vara ackusativ singularis
eller pluralis. I vilket fall som helst blir den för medelsvenskans
1 Den enda formen som uppslagsord men i många av exemplen
förekommer kortformen vår.
2 T. ex. v. 1315 u.: han trodhe hanum bezsta.
3 vil han honom henne giffua han skal hona festa
thz tykker them allom wara thz bezta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
