Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Författaren till Engelbrektskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 165
Att subjektet till slo . swa Men är Engelbret, torde väl vara det
övervägande sannolika. En svag möjlighet är ju, att det kunde vara
Magnus Bengtsson, i vilket fall man skulle vilja associera slo . Men
med det nht. Tcurz und Mein schlagen ’slå i kras’. Också Schiller u.
Lübben upptaga (II, s. 540 a) under kort uttrycket hört unde Meine
entzwei, in Stucken’. Emellertid har jag ingenstädes påträffat Men
slån i samma betydelse som Tcort unde Men slån eller Mein schlagen
i samma betydelse som hurz und Mein schlagen, varför associationen
ovan torde sakna större värde. Det vore f. ö. egendomligt, om mellan
satserna Engelbret styrtte nider mot en sten och Swa miinde han
dödhen liivthá, i vilka båda satser Engelbrekt är subjekt, inskjutits
en sats med subjektet han, syftande på Magnus Bengtsson.
Man torde alltså utan risk att misstolka stället kunna göra
gällande, att han i hans hofovdh panna slo han swa Men måste syfta
på Engelbrekt.
Söderwall upptager med (?) vår vers (2686) under klen bet. 7
fin, tunn, men snarare är det väl bet. 1 fin, vacker o. d., som här
bör ansättas.
I varje fall ha vi också i detta exempel en felaktig
användning av hans för sin. Misstaget beror säkerligen på författarens
tyska härkomst. Det mit. och mht. sin motsvaras ju i svenskan
dels av sin, dels också av hans (dess). Det låg alltså snubblande
nära just för en tysk att göra förblandningen. — Under senare
delen av vårterminen 1931 umgicks jag rätt ofta med en t}rsk
filosofie doktor, som vistades i Sverige för att studera svenskt språk
och svensk litteratur. Då han hade gott språköra, kunde han redan
efter några månaders uppehåll i Uppsala tala svenska hjälpligt, men
en gång, när han entusiastiskt talade om en av våra svenska
författare, överraskade han mig med yttrandet: »Då skådar1 han
tillbaka på hans barndom och minns» etc. Det dröjde verkligen
några ögonblick, innan jag begrep den åsyftade meningen, att
författaren såg tillbaka på sin egen2 barndom. Knappast skulle jag
väl lagt min tyske väns grova »bock» på minnet, om jag inte redan
då varit sysselsatt med den språkliga behandlingen av
Engelbrektskrönikan.
1 Obs. tyska schaut ’ser’.
2 Först trodde jag verkligen, att mannen i fråga såg tillbaka på en annans
barndom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
