Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Författaren till Engelbrektskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Erik Neuman
Liksom jag beträffande de tre skrivarna av Karlskrönikans senare
parti genom en jämförelse av deras handstilar med handstilar i
originaldiplom från tiden 1452—57 kom till det resultatet, att
samtliga måste ha tillhört konungens kansli, en av dem till en viss grad
såsom överordnad, så har jag även i fråga om hand 2, den
förmodade författaren till Engelbrektskrönikan, med samma metod sökt
vinna upplysning om var skrivaren varit verksam. Jag har för
detta ändamål genomgått diplomen i Riksarkivet och Uppsala
universitetsbibliotek för åren 1430—1442. Resultatet har överträffat
mina förväntningar, i det jag funnit ej mindre än tjugo av hand
2 utskrivna brev, alla från tiden 1434—39 (de följande breven äro,
såvida ej särskild uppgift lämnas, pergamentsbrev från Riksarkivet).
1. Stockholm 1434 10A>, Svenska riksrådet skriver till
liv-ländske mästaren och Riga, Reval, Dorpat, Pernow, Ösel om
orsakerna till upproret mot konung Erik (tyska).
2. Norrköping 1435 15/2 (Skoklostersamlingen, RA), Fogde,
borgmästare och råd i Norrköping giva intyg om på vad sätt
Esbjörn Diäkns fogde Peder Andersson orättmätigt kommit i
besittning av hustru Bengtas, Torsten Gjordssons dotters, kvarn. —
Språkformer: göra inf. 2 g., vpfyllä inf., fic . .. j sinnä Bätte ivärio
(= förvar, besittning); thörstan ’Torsten’; småle 2 g., senila;
Borger-mestare.
3. ’Wa ar dun ge’ 1435 8/3, Biskop Tomas avdömer ett mål mellan
väpnaren Hans Diäkn och änkan efter väpnaren Henrik Niklisson,
»som dödher bleeff j Flensborg». — Språkformer: äfterleve n. sg. f.
’änka’ hoffudsummen n. sg. f. best. form, til Bätte, beivises inf.;
hoffwdh summonna1 a. sg. f. best. form, aa (vpå) thingenno d. sg. n. best.
f.; soulié 2 g., förscri(ff)uit 2 g., Biscop, sivensca\ haf ua inf. ’hava’.2
4. Långholmen 1435 11/s, Ärkebiskop Olav, biskop Sigge i
Skara och allt rikets råd utfärda frälsebrev för »Erik j Thybbele».
— Språkformer: allés ’allas’ nämvarendis part. pres.; tvära ineigla a,
pl. ne.; scal(l) 2 g., biseop\ harnslc* n. ’harnesk’.
5. Långholmen 1435 n/s (Uppsala universitetsbibliotek),
Ärkebiskop Olav och allt rikets råd giva frälse åt Harald Varg. —
Språkformer: närivarendis part. pres., allés ’allas’; tvära ineigla a.
1 Jfr helftinna a. sg. f. ’hälften’ v. 2175, 2176 i Engelbrektskrönikan.
2 Troligen kontaniinationsform av ms v. haf ua och mit. hebhen.
3 Formen förekommer i Engelbrektskrönikan v. 1320; jfr mit. harnsch
Schil-lee u. Lübben, Mfid. Wb. II, s. 208 (under harnasch).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
