Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Författaren till Engelbrektskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Erik Neuman
Dorpat, Pernow, Ösel och tillkommit för att rättfärdiga det svenska
upproret och vinna bundsförvanter, är skrivet på lågtyska. Det
är säkerligen ej det enda av Johan Fredebern på lågtyska skrivna.
Hadorph, Rijmkrönikor II, s. 80, återgiver ett annat, till
hansestäderna Hamburg, Lüneburg, Wismar, Eostock och Stralsund
utfärdat, daterat 1434 ^^ vilket ordagrant stämmer med brevet n:o
1 av Johan Fredebern, med undantag av att dettas 2 V2 första rader
saknas. Bägge äro naturligtvis avskrifter av det i Hanserecesse 1
under n:o 389 (s. 304 ff.) återgivna i Stockholm 1434 % utfärdade
riksrådsbrevet till Tyska ordens högmästare och städerna Danzig,
Thorn, Kulm, Königsberg och Elbing. Detta fraingår direkt av
Fredeberns n:o 1 ovan, som börjar uppräkningen av städerna med
det felaktiga sedan överstrukna Gdancz2, vilket utgör begynnelsen
av det GdancziTe, som i Hanserecesse 1, n:o 389 inleder städernas rad.
Ett fjärde riksrådsbrev på lågtyska är det, som avtryckes i
Styffe, Bidrag till Skandinaviens historia 2, s. 261 ff. Det är
daterat Söderköping 1434 3/io och utfärdat av biskop Knut i
Linköping och riddarna Nils Erengislason och Bo Stensson, som begära
högmästarens understöd mot konung Erik och bifoga en avskrift av
riksrådets brev av den 5 september 14342.
Det är med stor sannolikhet just under förra hälften av
september 1434, då rådet påbörjar sina under våren 1435 förnyade
försök3 att som bundsförvanter förvärva de andliga riddarordnarna
och hansestäderna, som det anställt Johan Fredebern i sin tjänst.
Troligen var han vid denna tid — i likhet med så många andra
tyskar — bosatt i Stockholm och hade väl också på något sätt
visat sympatier för svenskarnas rättskamp mot konung Erik, ty att
man på en så betydelsefull post skulle ha satt en man, om vars
trohet mot den svenska saken man ej var övertygad, är föga
sannolikt. Vi veta om hans levnadsomständigheter ej mer, än vad
diplomet n:o 18 (19) har att förtälja, nämligen att han gift sig med en svensk
1 Samma dag som 11:0 1 ovan. Klagoskrivelsen till det norska rådet (tryckt
i Dipl. Norv. V, s. 459 ff.) är utfärdad något senare, den 12 september.
2 Se ovan.
3 Se de båda rådsbreven (på latin) Vadstena 1435 u/s, det ena till
högmästaren och städerna Danzig, Thorn och Königsberg, det andra till städerna Lybeck,
Hamburg, Lüneburg, Wismar och Stralsund (Styffe, Bidrag 2, s. 263 ff.) och de
båda (på lågtyska) Uppsala 1435 9/e till Lybeck resp. .Reval (Hanserecesse 1, s.
398 f.). — Dessa försök hade troligen lyckats, om ej konung Erik efter sin första
färd till Sverige i Haderslev givit efter för hanseaternas fordringar; jfr Erslev,
Erik af Pommern (Köbenhavn 1901), s. 343 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
